Agneta är 57 år och har Alzheimer

Agneta är 57 år och har Alzheimer

För bara ett halvår sedan var 57-åriga ekeröbon Agneta Haquinius mitt i arbetslivet, med ett stressigt jobb och full fart på fritiden. Sen kom en Alzheimerdiagnos och vände upp och ner på allt. Nu lever hon dock rikare och lyckligare än någonsin och vill uppmuntra fler att leva i nuet.

– Jag vet att många försöker dölja sin sjukdom, men jag har gjort precis tvärt om och gick ut på Facebook för ett tag sedan och berättade precis hur det är. Efter det har jag fått så otroligt mycket kärlek från omgivningen, både från kända och okända, förklarar Agneta Haquinius hemma i det soliga köket på Ekerö.

Dottern Sara, barnbarnen Theo och Ted samt systerdottern Ella är på besök. Agneta är brunbränd, vältränad och energifylld, som det anstår en kvinna som drivit egen träningsstudio samt arbetat som gruppinstruktör under många år. I det här hemmet är det liv och rörelse och ingenting vittnar om att läkarna nyligen har konstaterat att Agneta har drabbats av en svår demenssjukdom. Men när diagnosbeskedet kom var det kulmen på en jobbig period på flera år.

– Jag är en sådan som aldrig ger upp, utan anstränger mig enormt för att det ska funka. Under flera år hade jag haft ett par ansvarsfulla arbeten efter varandra, där jag inte fungerade som jag skulle och jag blev sjukskriven för utbrändhet i flera perioder. Till slut fick jag gehör och hamnade hos en läkare som förstod vad det handlade om och såg till att jag fick göra en minnesutredning.

Ganska snart kunde läkarna konstatera att Agneta led av Alzheimers sjukdom och att förloppet förmodligen pågått sedan 2013. Under dessa år har hon kämpat med diffusa symptom som misstagits för stress- och utbrändhet, varit hos läkare som vägrat sjukskriva henne med hänvisning till att hon är välklädd och kan tala för sig, tampats med Försäkringskassan och arbetsgivare som haft stora krav som hon försökt leva upp till. Och hela tiden självanklagelser för att hon inte fungerade som hon borde.

– Det gick så långt att jag till slut kände att jag absolut inte ville jobba längre, för att komma ifrån pressen.

I det här skedet av sjukdomen är Agnetas symptom i första hand problem med närminnet, vilket förvärras om hon blir stressad och därför arbetar hon inte längre. Hon äter dock medicin som hjälper henne att minimera besvären,

Nu fokuserar hon på att göra saker som hon mår bra av. Hon tränar upp till två gånger om dagen, promenerar, reser, umgås med familj och vänner – men undviker stress så långt det bara är möjligt. Och så lever hon i nuet.

– Ingen av oss vet vad vi ska råka ut för imorgon, därför är det enda rätta att leva för dagen och inte ta något för givet.

För familjen blev det naturligtvis en chock när beskedet kom, men efter att det har sjunkit in och lagt sig tillrätta har både döttrarna och maken anammat tanken på att leva i nuet och göra så mycket som möjligt av det.

– Det är väldigt skönt för oss att mamma har varit så öppen med sin sjukdom. Det gör att hon kan få mycket stöd, men även att vi anhöriga också kan prata öppet om det, säger Sara.

Agneta hoppas nu på att komma i kontakt med andra som också har samma diagnos och är i början av sitt sjukdomsförlopp. Med dem skulle hon vilja skapa en grupp fylld av möjligheter till anonymitet, samhörighet och fokus på välmående och träning. Agnetas vän Birgitta Steenhouwer, som driver Mälarö träningsverk på Ekerö, vill stötta Agneta och andra med samma diagnos i form av förmånlig träning.

– Forskningen har kommit ganska långt, så förhoppningsvis finns det en medicin mot Alzheimer om ett antal år och mitt mål är att jag ska hålla mig pigg fram tills dess, slår Agneta fast.

LO BÄCKLINDER

Läs också