De lämnar plats för nya trådar

De lämnar plats för nya trådar

I 90 år har de jobbat hårt för att hjälpa sin nästa – både i närområdet och i omvärlden. När Ekerö kyrkliga syförening nu drar sig tillbaka firar de med att visa upp mycket av vad de gjort genom åren.

– Det är en tråd som går av nu, men då blir det plats för en ny tråd att ta vid, säger ordförande i föreningen Kerstin Balck  Ahlén och berättar om hur deltagarantalet har minskat under de senare åren.

– I början av 50-talet var vi nästan 200 medlemmar och idag är vi 24, fortsätter hon.

I Ekebyhovskyrkan har hon och de övriga i syföreningen ställt ut mängder av handarbeten och föremål som berättar om den långa historien. En vackert arbetad brudkista i trä, fylld med broderade lakan, diskhanddukar, dammdukar och annat som ett nygift par kunde behöva för ett femtiotal år sedan, tronar mitt i utställningen. En sådan lottades ut vid föreningens marknader under nära 40 år och hjälpte till med att inbringa pengar som sedan fördelades vidare till välgörande ändamål. Broderier, stickade sockor, handknutna ryamattor, knypplade lampskärmar och skänkta föremål är annat som funnits med på marknaderna och en hel del har fått komma fram ur gömmorna och visas under utställningen.

Redan under 1800-talet började intresset för diakoni och mission att växa fram inom kyrkan. Som svar på behovet av mer pengar startade så småningom syföreningsrörelsen och på Mälaröarna tog den fart i början av 1900-talet. Föregångaren till syföreningen var ”Föreningen för kyrkans prydnad” som startades av Thyra Klinkowström 1914. När kyrkoherde Karl Rudberg tillträdde som präst i Ekerö församling 1927 bjöd han in kvinnorna att arbeta för kyrkan och syföreningen bildades. Resten är, som man brukar säga, historia.

– Från början handarbetade man massor, men under senare år har det mer handlat om att föreningen har samlat in skänkta föremål som vi sedan sålt på våra marknader. Det har varit allt från färskpotatis till serviser. Det är tur för mig som inte tycker om att handarbeta, säger Ulla Wistrand, föreningens kassör skrattande.

Ursprungligen arrangerades både jul- och sommarmarknader, men på senare år är det den stora sommarmarknaden i samband med ”Blomningsfesten” i Ekerö kyrka som är huvudaktiviteten.

I stort sett all behållning har gått till välgörenhet och prydande av kyrkorna. Lite omkostnader har gått bort, men i övrigt är det både den lokala diakonin, Svenska kyrkans internationella hjälparbete och liknande verksamheter som fått ta del av de intjänade pengarna, som torde närma sig en halv miljon kronor sammanlagt i dagens penningvärde. Brudkronor, bårtäcken och bidrag till en orgel är exempel på vad föreningen också har bidragit med.

Även om hon tycker att det känns lite vemodigt att syföreningen läggs ner så är Kerstin Balck Ahlén förvissad om att det välgörande arbetet som hon och de övriga medlemmarna har drivit under många år kommer att fortsätta, om än i andra former. Hon och kollegorna tycker sig se ett stort intresse hos omgivningen för att hjälpa dem som har det svårt.

– Kanske kommer till och med sommarmarknaderna att fortsätta även om det inte är vi som håller i det, säger hon hoppfullt.

LO BÄCKLINDER

Läs också