Ett 40-årigt drömboende

Ett 40-årigt drömboende

Det var drömmen om att bilda familj och att komma bort från stan som förde Helena och Ove Thews till det nybyggda Knalleborg för 40 år sedan. Nu är de orangea skåpluckorna borta, äppelträdet utanför dörren har växt sig knotigt, men känslan för området är minst lika stark.

– Vi hade sparat och stått i kö ett tag i Ekkronan (dåtida bostadsstiftelse, reds. anm.) och fick möjlighet att välja på två hus i det här området som höll på att byggas, berättar Ove Thews, hemma i köket i Knalleborg där han och frun Helena berättar om drömmarna de närde och vad de upplevt under fyra decennier i området.

– Vi bodde i Vasastan, men var båda uppväxta i Bromma så det kändes naturligt att dra oss åt det här hållet när vi kände oss redo att skaffa familj. Det var lägre priser här ute än närmare stan, konstaterar Helena.

Huset kostade ungefär 200 000 kronor, de hade kunnat spara ihop till kontantinsatsen och den beräknade elkostnaden var 2 600 kronor per år. Allt framgår av den 40 år gamla bostadspärmen där de sparat gamla maskinskrivna dokument.

Drömmen om att kunna bilda familj infriades snabbt.

– Nio månader efter att vi flyttade in föddes Johan. Samma år föddes ytterligare två pojkar på samma gård.

Ove beskriver hur han och ett gäng andra moderna pappor i området var föräldralediga samtidigt och hur barnen utvecklade en vänskap som håller än. Bandymatcherna, kojbyggen i skogen bakom och lekarna på gågatan mellan husen lade grunden för något mycket hållbart förstår man när Ove visar nytagna foton där ett tiotal män i 40-årsåldern poserar i grupp.

– De är nog femton stycken allt som allt som fortfarande hänger ihop och de flesta är uppväxta här i Knalleborg, fyller Helena i.

Bilderna växer fram när de berättar om hur husen såg ut på 70-talet. De orangea skåpluckorna som gick att vända så att de blev bruna, nålfiltsmattorna i brunt och gult samt de bekväma, bruna manchestersoffor. Innertak i plast och moderna, ihåliga dörrkarmar i plast där eldragningarna kunde göras enkelt var några moderniteter som husen var utrustade med.

Tillsammans med grannarna grundade de flera traditioner som håller än. Midsommarfirandet och kräftskivorna har delvis fått nya deltagare, men Helena och Ove tycker inte att det har varit något stort generationsskifte i området som en del andra bostadsområden råkar ut för. Utflyttningarna har skett successivt och fortfarande bor många av den första generationen knalleborgsbor kvar. Och många i den yngre generationen som flyttat från området och kanske till och med från kommunen, kommer tillbaka när de själva ska bilda familj.

– Vår son Johan bor bara en gata bort nu. Flera av hans gamla kompisar har också flyttat tillbaka, säger Helena.

Så väver äldre och yngre generationer ihop sig och hjälps åt i vått och torrt.

– Våra barnbarn kommer ofta förbi på väg hem från skolan och på måndagar serverar vi pannkakor till dem. Det är nog lite av en modern bullerby, konstaterar Ove.

Det blänker till av något som kan vara en tår i hans ögonvrå när han minns hur grannarna har hjälpts åt genom åren. Blomvattning, kattvaktande och att plocka in posten när någon är på semester har varit vardag. Men även när det har gällt födslar, sjukdomar och till och med dödsfall har de alla ryckt in och hjälpts åt.

Även Helena känner starkt för sina grannar.

– De har varit en stor trygghet, särskilt som jag var ensam mycket när Ove reste mycket i jobbet som fotograf på SVT.

Det sägs att det finns vissa hus i området där hela originalinredningen är intakt, men i Ove och Helenas hus är i stort sett allt utbytt. Men på en rak fråga kryper sanningen fram även om de tittar lite generat på varandra och skrattar:

– Frysen och kylen är faktiskt original, men det är ju riktigt pinsamt, säger Helena och skrattar.

LO BÄCKLINDER

Läs också