Ingegärd löste gåtan

Ingegärd löste gåtan

Mysteriet med den okända kvinnan på bilden som hittades i en container i Stenhuggarbyn på 80-talet, har fått sin förklaring. Troligtvis är det småskolelärarinnan Hilma Pettersson som under många år arbetade i Stenhuggarbyns skola, som tittar på oss med allvarlig min.

I nummer 17 skrev vi om hur Nina Karlsson och Helena Sallnäs försöker kartlägga och hitta information om personerna som levt i Stenhuggarbyn i Stenhamra. En av de frågor som de tampats mycket med var vem personerna på de två bilder som hittats i en container utanför byns gamla Konsumbutik på 80-talet, var. Dagen efter artikeln om bilderna publicerats i tidningen, blev vi kontaktade av Ingegärd Anderssons dotterdotter som kunde berätta att hennes 97-åriga mormor visste vem kvinnan var.

När vi besökte Ingegärd några dagar senare berättade hon om att hon genast känt igen kvinnan på bilden, men att även mannen var bekant.

– Jag tror att det är Hilma Pettersson, jag hade henne som lärare i småskolan. Mannen kan vara folkskolelärare Bokvist som arbetade i Stockby skola där jag gick efter ettan och tvåan, berättar Ingegärd och visar fram sina betyg och klassfoton där man kan se underskrifterna av de två lärarna och bilder på klasskamraterna. Även lärare Bokvist finns med på en av bilderna och visst är dragen väldigt lika mannens på bilden från containern.

Nina är glad över att ha fått ett namn på kvinnan på fotot och plötsligt så får berättelsen om den duktiga lärarinnan en dimension till.

– Vi vet att Hilma Pettersson kom till byn 1886 som ung flicka och att hon blev kvar åtminstone till 1929, säger hon.

Ingegärd har starka minnen av sin första lärarinna och beskriver hur eleverna aldrig fick gå in i hennes del av trädgården och hur hon skrek ”eld i berget” när det var en sprängning på gång. Då fick alla barnen springa bakom skolan och gömma sig för att undvika fallande stenar.

Ingegärd berättar också inlevelsefullt och detaljrikt om det allmänna livet i Stenhuggarbyn där hon växte upp i den röda stugan nere vid vattnet i Apelvik. De bodde sex personer i ett rum och kök, pappa var stenhuggare och även om livet var spartanskt har hon mest positiva minnen av sin barndom.

– Jag och min kusin var mycket tillsammans och vi hade väldigt mycket roligt som barn. Vi spelade kula, hoppade hage och gjorde volter, det var alltid fullt upp. På vintrarna åkte vi på våra kappor i backarna och pappa gjorde skidor av silltunnor.

Även om en del är fördolt när det gäller människorna i Stenhuggarbyn, så finns det mycket dokumenterat kring hur livet tedde sig för dem som levde och arbetade där. Flera böcker har skrivits på temat och hos Färingsö hembygdsförening finns såväl många föremål som mycket kunskap bevarad. Flera personer har hört av sig efter artikeln och berättat om vad de vet kring människorna i byn vilket gör att Nina och Helena kan fortsätta med att samla information.

– Det som jag funderar mest över nu är vem ”ingenjör AJ Karlsson” är. Hans namn dyker upp på många ställen, men jag har inte kunnat hitta något om honom trots att jag har lusläst kyrkoböckerna, säger Nina.

LO BÄCKLINDER

Läs också