Karin har dansat sig genom livet

Karin har dansat sig genom livet

När Karin Larsson, Ekerö tittar tillbaka på sitt 100-åriga liv blir det många skratt och dansberättelser. Glädjen och dansen har funnits där genom många flyttar, resor till när och fjärran samt en aldrig sinande lust att ta en svängom.

Dagen innan den stora festen tar Karin Larsson emot i sin hemtrevliga lilla lägenhet på Ekgården. Ännu vet hon inte att döttrarna har planerat noga och bjudit in ett helt gäng med familj och vänner som ska vara med och fira 100-årsdagen. Men hon är snygg i håret och läppstiftet sitter på plats redan idag. Och hon berättar gärna om hur livet varit sedan hon föddes strax utanför Lindesberg i februari 1918.

– Vi hade djur på gården och jag hade en bra uppväxt. Sedan utbildade jag mig och arbetade som tandsköterska. Det var så jag träffade min man, han var patient, berättar hon skrattande.

Tycke uppstod i tandläkarstolen och kärleken mellan Karin och Algot kom att bli livslång. Så småningom utökades familjen med de två döttrarna.

Barbro, den äldsta, är på plats idag för att hjälpa till med förberedelserna inför morgondagen. Hon pratar med stor värme om sin mamma.

– Hon har varit en underbar mamma, så varm och go. Hon har inte gjort så stort väsen av sig, men hon har alltid funnits där och jag har alltid kunnat prata med henne om allting, säger hon och Karin ler över berömmet.

Sen hjälps de åt med att göra en snabbspolning av ett innehållsrikt liv. Det har varit många flyttar för familjen runt Sverige, för att följa Algot när hans ingenjörsjobb förde honom till olika platser.

– Vi bodde i många stora, fina hus, bland annat i Båtkärsnäs norr om Kalix och Lugnvik utanför Kramfors. Till slut kom vi till en tjänstebostad i Örby i Stockholm, säger Karin.

Så småningom byggde Karin och Algot eget på Semestervägen på Ekerö. Året var 1971 och ena dottern hade flyttat dit. Önskan om att vara nära barn och barnbarn blev stark och på Ekerö kunde Karin och Algot skapa sitt eget paradis. Där levde de gott och ägnade sig åt resor och dans.

Tillsammans med två goda vänner startade de också Sonorakören, som finns kvar än idag.

– Vet du varför den heter så? Jo, vi var bara fyra stycken och tyckte att vi kunde heta ”Så några”, sen blev det ”Sonora”.

I villan på Semestervägen bodde Karin kvar till i somras och trivdes med att ha sitt eget boende, med lite lagom stöd av hemtjänsten. I samband med en sjukperiod i somras flyttade hon dock in på Ekgården i en liten lägenhet där döttrarna har hjälpt henne med att skapa både hemtrevnad och svängrum.

Här ser man spår efter handarbetsintresserat som följt Karin genom livet. Foton från resor till när och fjärran, som hon gjort tillsammans med maken och barnen, finns också till beskådan.

– Så sent som för tre år sedan var mamma och jag i USA och hälsade på min systerson som bor där, säger Barbro.

När vi snuddar vid det svåraste som Karin varit med om i livet, att mista sin man, tar Barbro fram och visar bilden där Karin och Algot svänger om på ett dansgolv. Hans hand i hennes ryggslut, fast och bestämt. Båda med stora leenden.

– Åh, vad roligt det var att vi dansade så mycket Algot och jag.

LO BÄCKLINDER

Läs också