När kommunen styrdes över blockgränserna

När kommunen styrdes över blockgränserna

I flera kommuner finns ett blocköverskridande styre, kan detta bli fallet även i Ekerö kommun? Det har skett en gång tidigare. På 1980-talet samregerade Centerpartiet, dåvarande Folkpartiet och Socialdemokraterna. MN bjöd in Leif Axelsson (C) som var kommunstyrelsens ordförande då, för att höra mer om detta.

Leif Axelsson tillträdde som kommunstyrelsens ordförande 1983. En politisk turbulens uppstod under denna period och Moderaterna som då var största partiet, gick i opposition. Centerpartiet, dåvarande Folkpartiet och Socialdemokraterna gick samman och bakgrunden till detta, var striden för Ekerö centrums byggnation.

– Egentligen kan man säga att det var ett slags samlingsstyre. Alla partierna var med, men Moderaterna valde att stå utanför. Jag tror att man får se det här i efterdyningarna av kommunsammanslagningen som blev färdig 1972. Det handlade om att bygga ett gemensamt kommuncentrum och detta påverkade säkerligen många politiker som varit aktiva i de många mindre kommunerna som Mälaröarna bestod av tidigare, säger Leif Axelsson.

Annons

Han var också ordförande i projektgruppen för Ekerö centrum. En arkitekttävling utlystes för ett centrumförslag beläget på Ekebyhovsfälten som det hette då, vilket idag är området från vårdcentralen och bort mot Ekebyhovskyrkan. Arkitekt Ralph Erskine vann tävlingen, men han presenterade andra förslag varav ett var att placera centrum där det ligger idag.

– Han hade argument för detta och ville bygga centrum där vägarna möts, så nära Färingsökorset som möjligt, berättar Leif Axelsson.

De som var motståndare till detta var framförallt de som arbetat i Ekerö kommun då den var en av flera kommuner på Mälaröarna före kommunsammanslagningen.

– Det här ledde till konflikter där Moderaterna var emot Erskines förslag. Den politiska konsekvensen blev då efter valet 1982 att Moderaterna gick i opposition.

Hur var det att arbeta med övriga partier över partigränserna?

– I jämförelse med regeringsperspektivet, handlar det i kommunen mer om praktiska frågor som är mycket närliggande för enskilda personer och organisationer i kommunen. Det handlar om att hitta praktiska lösningar och att lyssna på folk och försöka vaska fram bra lösningar. Det tyckte jag fungerade bra med alla partier, berättar Leif Axelsson och fortsätter:

– Det är klart att det blev principiella frågor kring budgetar och skattesänkningsförslag och andra sådana saker. Men i övrigt rullade det på bra. Jag tror att man fann en enighet inom kommunen i politiken i huvudsak, säger Leif Axelsson.

Han tar även upp ideologins vikt inom partierna.

– För många partier är det nog viktigt att hålla sig till sin ideologi, för andra kanske det handlar mer om att hitta praktiska lösningar. Men det är väljarna som har sagt sitt och jag tror att då gäller det att hitta lösningar som speglar vad de lämnar för besked. Man måste lyssna på väljarna och på de olika intressena som finns, kommenterar Leif Axelsson och tillägger:

– Jag är väldigt tacksam för att det idag finns en bevakning på Mälaröarna med tidningar och radio, så att man som medborgare kan bli informerad om, om det finns en förbindelse mellan dem som fattar beslut och mälaröborna.

Du har sagt att makt är skadligt och att man ska inte stanna för länge på samma plats.

– Ja, det hävdar jag. Man ska inte sitta för länge som politiker, det gäller alla nivåer.

Om vi ser på dagens frågor i kommunen som bland annat har handlat om Ekerö bostäder och om skolor, kan du se någon likhet med frågan kring hur man hanterade Ekerö centrumfrågan?

– Det är lite svårt att bedöma, men visst finns det väl paralleller. Men jag tror att det under 70- och 80-talet var mycket större avvikelser på kommunal nivå mot riksnivå, säger Leif Axelsson.

Du har en tes om att många röstar mot istället för att rösta för.

– Ja, jag tror inte att man som politiker kan säga att ”så här många tycker att jag är en bra politiker och vill ha mig som deras representant”. Mellan arbetare och kapital tog arbetarna ställning mot kapitalet och kapitalet, de röstade mot bolsjevikerna. Alltså var det inte för att de tyckte att deras egna företrädare var så bra utan för att de stod emot någonting som de var rädda för. Det tycker jag mig se nu också, man röstar mot någonting istället för att rösta för någonting. Därför ska man som politiker kanske inte dra så höga växlar på att man får ett visst stöd vid en röstning, det handlar mer om vilket uppdrag man får som visar vad man ska arbeta för.

Hör hela intervjun här:

EWA LINNROS

 

Läs också