Sällskapliga mälaröbor

Sällskapliga mälaröbor

Under hösten 1966 kurar mälaröborna ihop sig i samlingslokaler och församlingshem. Brasaftnar, sjöfolkskvällar, vinterprogram och annat firande står på dagordningen.

Att hembygdsgårdar och församlingshem har spelat en viktig roll i alla tider står klart när man tittar tillbaka i arkiven och läser gamla nummer av Mälaröarnas nyheter.
I mitten av november 1966 håller till exempel Vi ungaklubben ”Alsnöhusarna” möte i Adelsö hembygdsgård. Där rapporteras om sommarens aktiviteter och planeringen inför vintern slås fast. Bland annat berättar de om hur årets ”Naturstigstävling” gått. ”Varje deltagare fick en kola med sig ut på banan, vilket visade sig vara ett fiffigt prov. Den som vid återkomsten kunde visa fram kolapappret fick en extra poäng, eftersom det dokumenterade fint sätt i naturen.”

Alsnöhusarna berättar även om kongolesiskt besök till sommarfesten och att vinterns program kommer att innehålla såväl gitarrcirkel och bordtenniskvällar.

En brasafton i Ekerö hembygdsgård ger upphov till trivselkvällar som får namnet ”tisdagsträffar”. Den första kvällen innehåller både fika runt brasan, duettsång och allsång, vilket ger upphov till sådan mersmak att man bestämmer att träffarna ska återupprepas en tisdagskväll i månaden. Det bestäms att kvällarna ska innehålla information, underhållning, studiebesök och ”berikande samvaro” bland annat.

I Färentuna prästgård ordnas det föredrag av pastorn och föreståndaren för Sjömansinstitutet i Stockholm, Egon Sjödin. Han sjunger och berättar om sjöfolk och sjömanskyrkor vid en ”sjömansafton” en mörk novemberafton. Den som vill kan även ta med sig en julklapp som sedan vidarebefordras till sjömän.

Vid Färentuna-Hilleshögs hembygdsförenings 20-årsfest presenteras ett digert program. När gästerna anländer står alla annexbyggnaderna, inklusive nytillkommen mangelbod och smedja, öppna och det lyser ett gemytlig fotogenlampesken, då elektricitet ännu inte är indragen. Efter att solen gått ned och flaggan halats exakt vid solens nedgång, äter deltagarna medhavs skaffning eftersom ”föreningen oftast ordnar förplägningen som ett gammaldags knytkalas, vilket är en trivsam och praktisk form av sällskapsumgänge som gärna åter kunde komma till heders i andra sammanhang. Det är alltid spännande att se vad bordsgrannen till vänster har i sitt knyta och vad grannen till höger döljer i sin spångkorg” konstaterar MN:s skribent.

Som extra attraktion bjuder föreningens hedersordförande lantbrukare Harald Andersson på en ”jubileumsdrapa” som han föredrar med stor bravur.

LO BÄCKLINDER

Läs också