I det nyligen utbyggda reningsverket på Stavsborgsvägen i Kungsberga hamnar de kringboendes dusch-, toalett- och diskvatten. Efter ett antal renande varv i bassängerna och cisternerna, är det redo att åter släppas ut i Mälaren.

En lätt avloppslukt slår emot en när man kliver in genom dörren på Kungsberga reningsverk. Efter ett par minuter har dock luktsinnet vant sig och luften känns endast fuktig av alla öppna, vätskefyllda kärl.

– En av fördelarna med det här nya systemet är att det luktar mycket mindre än vad det förra gjorde och det är naturligtvis  en stor fördel, inte minst för dem som bor runt omkring, säger Cecilia Jerrewing, projektledare på Roslagsvatten.

Hon och kollegan Daniel Zetterström, som är processingenjör och har stått för stora delar av process-designen av byggprojektet, visar runt bland reningsverkets stora bassänger och höga cisterner som på reningsspråk kallas biobäddar. Daniel berättar alla de tekniska detaljerna och om de tre huvudstegen i processen som förenklat kan delas in i mekanisk, biologisk och kemisk rening. Först silas fasta föremål bort i de bassänger där avloppsvattnet kommer in. Därefter pumpas det upp i två jättelika cisterner som står på gården utanför och innehåller massor av pastahjulsliknande tingestar i plast där mängder med bakterier sitter fast. Dessa äter upp cirka 85 procent av allt organiskt material i vattnet.

– Därefter pumpas det upp i nya bassänger där man tillsätter kemikalier i form av aluminiumsalt som separerar ytterligare slam, framför allt fosfor, från vattnet, tills det är rent nog att släppas tillbaka ut i Mälaren, berättar Daniel Zetterström och tillägger:

– En av de största missförstånden kring reningsverk och vatten är att man renar avloppsvatten till dricksvatten, vilket inte är fallet. Även om det säkert skulle gå att dricka det här vattnet skulle jag inte göra det då det innehåller en del bakterier och parasiter. Det är dock helt ofarligt att bada där vattnet släpps ut. Att rena sjövatten till dricksvatten är en annan process, även om det liknar det här tillvägagågngssättet.

I första hand är det fosfor och organiskt material som reningsverket avslägnar ur vattnet och det slam som blir över transporteras med jämna mellanrum till kommunens största reningsverk som ligger i Ekebyhov. Där torkas det och blir till certifierad gödning som används i jordbruket.

I dagsläget har Kungsberga reningsverk en kapacitet för att ta hand om avloppsvatten från 1 700 personer och ungefär en tredjedel av det används för närvarande. Enligt prognoserna för områdets befolkningsökning ska det räcka i åtminstone tjugo år till. Det är också den tid som man räknar med att de bakterifyllda plastdelarna ska kunna funka utan att man behöver byta ut dem.

Förutom att ha så moderna lösningar för ett så pass litet reningsverk, är det nya reservkraftverk som installerats i samband med ombyggnaden, också en stor förbättring som säkrar driften.

LO BÄCKLINDER

Läs också