Han jobbar hårt för naturen

Många mälaröbor har reagerat på hur träd har avverkats i naturreservatet på Eldgarnsö. Mälaröarnas nyheter följde med biologen Miguel Jaramillo, som är ansvarig för skötseln av naturreservatet, en dag på jobbet, för att få veta vad som hände

Det är en grådisig dag och regnet hänger i luften. Ja har  stämt möte med Miguel Jaramillo på parkeringen vid Eldgarnsö. Han har lovat mig att visa hur hans arbete i naturreservatet ser ut. Det går inte att ta miste på hans engagemang när han börjar prata och visa mig runt bland delar av de senaste årens arbete, som innebär både ett glesare landskap men också travar med trädstammar från avverkade träd på marken intill.

– Jag förstår oron hos människor när man bara ser träd som avverkats, men jag vill gärna förklara hur vi jobbar. Det handlar bara om att vi försöker göra det bättre, säger Miguel Jaramillo.

Han har jobbat på länsstyrelsen sedan 2006, först med hotade arter, men sedan 2014 som handläggare för miljöfrågor och förvaltare över naturreservaten runt Mälaren, bland annat Eldgarnsö.

Naturreservatet bildades 1979 efter förslag från Mälaröarnas naturskyddsförening, men växte sedan igen under många år, därför att betesdjuren inte längre fanns kvar.

– Utan betesdjur fanns det ingen möjlighet att hålla markerna öppna, förklarar han. Men han menar också att det under många år även saknades medel för att sköta naturreservaten, och att de också därför växt igen.

– Vill vi bevara hotade naturmiljöer och ha en biologisk mångfald, så behövs det pengar. Det har vi sedan några år tillbaka. Men vi har också en skuld i skötseln i över 30 år att ta igen, säger Miguel och förklarar att det kommer ta tid, men att målet är att göra det så bra som möjligt för naturen, men också så fint som möjligt för de som besöker Eldgarnsö.

Han förklarar att man genom att avverka träd som asp och lönn, som tagit över de gamla betesmarkerna, vill gynna andra arter och få tillbaka de marker som fanns här för 50 till 60 år sedan och som funnits i trakten sedan urminnestid.

– I den skugga som varit i stora delar av Eldgarnsö, är det få arter som kunnat överleva. När vi öppnar upp och det kommer in ljus så kommer hundratals växter, insekter och organismer att trivas här igen, säger han.

Han berättar att Domänverket som ägde marken tidigare planterat in granar för att sälja och att granarna tillsammans med vitala lövträd, med tiden trängt undan ekar och andra träd som funnits sedan lång tid tillbaka, men som inte är lika bra på att konkurrera. De tusentals arter som är direkt eller indirekt beroende av dem för att överleva, drabbas då också.

– En ek som har gott om plats breder ut sina grenar som armar rakt ut. Du ser på de ekar som står här och haft andra träd tätt intill sig att de inte mår bra, säger han och pekar på en jätteek där ena sidan helt saknar grenar.

Han tar mig vidare till en gård strax intill och presenterar mig där för markägarna Kjell och Elisabet Wretler. Kjell har bott på Eldgarnsö nästan hela livet. Hans pappa arrenderade marken när han var liten och nu är den hans.

– Jag har följt hur markerna vuxit igen genom åren, säger han och berättar att de själva rensat upp vissa delar av naturreservatet och att de tidigare gjorde flis av en del träd, som de sedan sålde till kommunen.

– Det räckte till att värma upp både Färentuna skola och Färingsöhemmet, men sedan början av 2000-talet köper kommunen in pellets istället.

Sedan några år tillbaka görs arbete med naturreservatet i samarbete med länsstyrelsen, vilket fungerar bra, enligt både Kjell och Elisabet.

Miguel håller med och uppskattar markägarnas kunskap och engagemang – och framföralt deras kor som, enligt både Miguel, Kjell och Elisabet är de riktiga stjärnorna i arbetet.

– På de flesta naturreservat äger staten marken men Eldgarnsö är privatägt, vilket betyder att vi behöver samarbeta, förklarar han och visar en dunge som de röjde upp för ett år sedan och som nu håller på att återhämta sig fint. Där står ekar som är mellan 200 och 300 år gamla intill hamlade lindar och öppna gräsmarker däremellan.

– Kossorna som fått gå här gör så att marken blir dynamisk. Nu kommer det kunna växa blommor och andra växter här, som inte har kunnat konkurrera på andra marker och de gamla ekar kommer att kunna få tillbaka den stora biologiska mångfalden som är knuten till dessa, säger han och ler. 

Sedan pandemin har mängden besökare till Eldgarnsö ökat rejält och många tar den sex kilometer långa leden runt.

– På helgerna när det är fint väder är det fullt med människor, men även på eftermiddagarna, så länge det är uppehåll, säger Elisabet.

– I och med att vi fällt så mycket kan man se vattnet runt nästan hela slingan, vilket är uppskattat av både fåglarna och de som besöker området, säger Miguel och tillägger:

– Nästa steg är att göra en bättre parkering intill, med plats för fler bilar och förhoppningsvis även toaletter intill.

HELEN BJURBE

Läs också