Alf tvingas flytta efter 32 år

Alf tvingas flytta efter 32 år

I över 30 år har Alf Kersten, 53, bott på gruppboendet Svalan i Stenhamra. Nu måste han och hans fyra medboende flytta därifrån eftersom boendet saknar utrymningsvägar

Det var i början av mars som Mats Kersten, Alfs bror och god man, fick vetskap om att Alf och hans medboende på gruppboendet Svalan måste flytta därifrån för gott och att flyttlasset går redan i maj.

– Jag anser att de som fattat det här beslutet helt saknar empati, säger Mats Kersten och förklarar att hans bror och de andra på boendet betraktar varandra som familj och har hela sin trygghet där. Själv har Alf bott i sin lägenhet i 32 år och vet inget annat.

– Han är en grubblare. Han säger inte mycket om det nu, men jag vet att det här kommer få oerhörda konsekvenser för honom, säger Mats Kersten.

Anledningen till flytten är ett föreläggande från Södertörns brandförsvar om att alternativa utrymningsvägar på boendet saknas. De ger kommunen tre månader på sig att åtgärda det, men Ekerö bostäder, som äger huset, säger sig inte ha möjlighet att hinna och ansvariga på kommunen ser därför inget annat val än att erbjuda brukarna nya boenden.

– Med en så omfattande ombyggnation och så kort tid måste vi hitta andra lösningar, säger verksamhetschefen Birgitta Ljungström.

Men Mats Kersten menar att beslutet är framhastat och att man inte ens sett över hur omfattande ombyggnationen är eller funderat över alternativa sätt att lösa situationen på.

– Så här har man kunnat göra bara för att de drabbade är en svag grupp som inte kan protestera så högljutt. Ingen annan skulle acceptera att med bara 2,5 månaders varsel vara beredd att skiljas från dem som man betraktar som sin familj, sitt hem och hela livet som man känner det, säger han.

Han förklarar att han, sedan han börjat granska ärendet, också funnit att Södertörns brandsförsvar lämnade ett föreläggande till kommunen om utrymningsvägarna på boendet redan 2010. Varför detta inte blivit åtgärdat på över tio år kan varken Birgitta Ljungström eller socialnämndens ordförande Kjell Öhrström svara på.

– Något har gått fel, vi vet inte vad, säger Birgitta Ljungström, men menar att kommunen inte heller kan fokusera på det som varit utan måste agera på den situation som är nu.

Både Birgitta Ljungström och Kjell Öhrström menar att de ändå är glada över att det vid tillfället funnits fem lediga platser på kommunens andra boenden så att brukarna kan bo kvar på Mälaröarna.

– Ett betydligt sämre scenario vore om de fått flytta till andra kommuner, säger Kjell Öhrström och Birgitta Ljungström håller med. Hon förklarar att Svalans personal också blivit erbjuden tjänster för att kunna flytta med de brukare som de jobbat med på Svalan.

Kjell Öhrström är noga med att poängtera att en individuell bedömning också gjorts för varje individs särskilda behov inför flytten, men Mats Kersten och andra anhöriga håller inte med, utan tycker att beslutet fattats över deras huvuden. De är djupt kritiska till lösningen och anser att det enda rimliga vore en tillfällig flytt, så att de boende fick flytta hem igen när bristerna åtgärdats.

Men enligt Kjell Öhrnström och Birgitta Ljungström finns inga lokaler som lämpar sig för en sådan tillfällig flytt.

– Man ska veta att LSS-boenden har specifika krav och det går inte bara att flytta på människor med de här behoven till vilka lokaler som helst, säger Kjell Öhrström.

Enligt Birgitta Ljungström har hon också kommunicerat med de som känner brukarna väl och kommit fram till att ett uppbrott är tillräckligt jobbigt och att det skulle vara ännu värre att bryta upp två gånger. Därför menar hon att en permanent flytt är det bästa.

Att de boende på Svalan har fått flytta tillfälligt en gång tidigare, då lokalerna drabbades av vägglöss, är inget varken hon eller Kjell Öhrström känner till eller kan kommentera.

Fast Kjell Öhström och Birgitta Ljungström anser att det beslut de varit tvungna att fatta är det bästa utifrån situationen, kan de förstå att flytten skapar en oro.

– Jag är inte hjärtlös, utan förstår att det kan kännas oroligt. Men jag kan också tänka mig att stojandet som blivit kring det här kan påverka de här personerna negativt, säger Kjell Öhrström och får medhåll av Birgitta Ljungström.

– I det här fallet tror jag kanske att det är jobbigare för de anhöriga än för brukarna, säger hon innan hon tillägger att den som inte trivs alltid har rätt att ansöka om ett nytt boende.

Mats Kersten har börjat förbereda sin bror på flytten, men han vill ändå inte ge upp hoppet. Han och övriga anhöriga har överklagat beslutet till Förvaltningsrätten och hoppas på en dom som gör att kommunen måste tänka om.

– Mitt uppdrag som god man är att se till det bästa för Alf och det är inte en sådan här uppslitande flytt, därför kommer jag kämpa vidare för att förhindra den. Om inte det hjälper kan jag bara hoppas på att det här inte händer igen, så att fler funktionsnedsatta, gamla eller sjuka i kommunen kommer behöva paniklämna sina hem och liv, säger han.

HELEN BJURBERG

Läs också