Äntligen kan man pusta ut!

Hur mycket jag än gillar julen så är det ändå allra bäst när den är över. Får man tycka så?

Så var den glada julen slut. Julgranen kan kastas ut. Och äntligen sänker sig friden över huset. För hur mycket jag än gillar vinterns mysigaste högtid så är den ganska stressig och tär rejält på krafterna.

In i det sista har vi jobbat på. I vår familj inhandlar vi nämligen alltid granen kvällen före julafton. Sent på kvällen den 23:e ger vi oss i väg hela familjen för att välja ut den ståtligaste granen på öarna. Nu låter det kanske som att vi skapat den här traditionen för att det är så himla mysigt, men så är det inte riktigt. Den är snarare för att vi alltid har så sjukt mycket att göra innan jul att det alltid är först sent på kvällen dagen före dagen, som vi i panik inser att vi måste ge oss iväg för att köpa den där förbannade granen.

Det som är spännande med den här traditionen är att vi aldrig vet vad vi kommer hem med. Eller hur mycket pengar det kommer att kosta oss. Ibland slänger granförsäljarna nästan en gran efter oss, eftersom de ser det som sin sista chans att bli av med den och ibland ser de desperationen i våra ögon och passar på att suga ut varenda spänn de kan. Ibland är granarna slut överallt och vi får åka till andra sidan stan för att få tag på någon sned, liten stackare som redan tappat hälften av alla sina barr. Andra gånger har vi sådan tur att det största och allra vackraste ”skyltexemplaret” står kvar och väntar på oss hos närmsta granförsäljare på Färingsö.

Ett år var granen så stor att vi var tvungna att slänga ut soffan för att få in den. Ja, det är faktiskt sant. Men den spännande händelsen kan jag berätta om en annan gång.

Annars är stressen runt jul allt annat än spännande, tycker jag. Men jag jobbar hårt på att minska den. Bland annat genom att minimera julklappsinköpen. Det beslutet tog jag diktatoriskt efter att ha läst att ett svenskt barn i genomsnitt har femhundra leksaker. Ja, du såg rätt, femhundra! I min familj, där vi har fyra barn har det alltså funnits tvåtusen barnprylar. Även om barnen skulle leka med en ny grej varje dag skulle det ta dem fem och ett halvt år innan de tagit sig igenom leksaksberget! Det är verkligen inte klokt!

Så (i)stället för att alla våra barn ska få mängder av paket varje år, så får de nu önska sig en enda sak. I god tid. Något som de verkligen behöver eller vill ha. Och så köper vi det i mesta möjliga mån begagnat, helst på Kyrkornas secondhand i Skå. Det känns mycket bättre och betydligt mindre stressigt.

Men det ska fortfarande bakas och lagas mat, städas och pyntas, så trots minimal julklappsinhandling och uppskjutna julgransinköp är stresshormonsnivåerna på max i den här heltidsarbetande fyrabarnsmammans kropp när julen till slut kommer. Men då brukar jag trösta mig med att jag bara behöver stå ut ett par ynka dagar till, kämpa mig över krönet, det vill säga själva julhelgen och sedan kommer belöningen – julledigheten! Ledigt från julen!

Äntligen sänker sig friden över huset. En opretentiöst, stressfri och harmonisk tid med minsta möjliga ansträngning väntar. Dagar fyllda med sovmorgnar, jullovsmatinéer, högläsning och brädspel. Och så julmatsrester så det sprutar ut öronen. Bara att värma och äta, om och om igen. Kan livet bli bättre än så?

En riktigt avkopplande julledighet önskar jag er alla och mig själv! Det är vi sannerligen värda.

Helén