“Dansen är vårt liv”

Ekerötjejerna Nellie, Minea, Saga och Ellika började dansa nästan innan de kunde gå. Till en början barndans, jazz och balett. Men när de hittade discodansen föll allt på plats.

– Disco är extra allt, köttigt, fartfyllt och med massor av energi, säger Ellika Wohlseil, 19.

Ellika Wohlseil, 19 och Saga Hammarström, 19, blev bästisar redan på förskolan och har delat sitt dans-

intresse ända sedan dess. Under flera år dansade de traditionella danser som balett och jazzdans på fritiden, men i slutet av femman hittade Sagas mormor en annons i tidningen om en discokurs på Kindahls dansakademi i Bromma, som lät spännande.

– Vi hade ingen aning om vad det var, men bestämde oss för att testa, säger hon.

De fastnade direkt för den fartfyllda, showiga adrenalinsporten och en lektion i veckan utökades snart till två, fyra och sex.

– När det är som mest intensivt nu kan vi ha upp till nio klasser i veckan och ändå komplettera med egen träning, i styrka och intervall, utanför det, säger Saga, som också poängterar att disco är påfrestande för kroppen och att det är viktigt med skadeförebyggande träning och att kombinera med annan dans för att inte slita ut sig.

Ellikas förtjusning över den nya dansen inspirerade snart också lillasyster Minea, 14, som i sin tur tog med sig sin bästa vän Nellie Garpedal, 14, på en kurs och det tog inte lång tid innan de också fastnat. Nu har det gått åtta, respektive fyra år sedan de började och de brinner för dansen mer än någonsin. När de inte tränar syr de egna tävlingsdräkter och Ellika och Saga, som tog studenten i våras, har även börjat undervisa yngre danselever. 

De uppskattar att dansformen är varierande – den kan dansas som solo eller i duo, som grupp eller i formation med upp till 24 personer samtidigt på dansgolvet – och gillar att tävlingar är en stor del. Koreografin görs ofta av danslärarna och dansarna bedöms utifrån både teknik, dynamik, image och själva dansen. Men även dräkterna är viktiga.

– I de lägre klasserna får man inte ha glitter på sina dräkter, men annars är det bara att gå all in, förklarar Minea med ett skratt och Nellie fyller i.

– Men det ska vara snyggt och kännas bra!

Att det kostar en del med dräkter och privatlektioner vill de inte sticka under stol med. Men de är också överens om att det går att komma billigare undan om man anstränger sig.

– Man kan till exempel sy sina egna dräkter och sälja vidare sina begagnade kläder när man vuxit ut dem, säger Nellie.

Ellika, Saga, Minea och Nellie har varit med i både SM, NM, och EM och i höstas deltog de i VM, som gick av stapeln i Katrineholm, där de tävlade både som solo, i par och grupp. Även om de inte kammade hem några pokaler den här gången är de nöjda med sina insatser.

– Att resa iväg tillsammans och tävla ger så mycket. Man blir tajt som grupp och gläds åt de andra som det går bra för, säger Saga.

– Och bara en sådan sak som att våra tränare Alexander Larsson har coachat vinnarna från Norge känns jätteroligt!

De tycker att det är synd att inte disco får mer uppmärksamhet i media och bland allmänheten, särskilt med tanke på att det är den största tävlingsdansen men spekulerar i att det kanske beror på att hockey och fotboll är lättare att förstå.

  Men visst vore det roligt om allt vårt slit uppmärksammades, konstaterar Minea.

Sedan ett par år har deras dansskola Kindahls dansakademi, öppnat en filial på Ekerö, i närheten av där alla tjejerna bor. Än håller verksamheten på att byggas upp, tävlingsgrupperna är på uppstart och de som tävlar på hög nivå håller fortfarande till i Bromma. Men tjejerna är glada att dansskolan växer och ser fram emot att med tiden slippa de långa resorna och spara in lite tid. 

För det är ett faktum att kompisar utanför dansen kan ha svårt att förstå att dansen slukar all deras fritid och att det kan vara tråkigt att alltid behöva tacka nej till annat. Däremot tycker ingen av dem att skolan blivit lidande av deras träning. Snarare tvärtom.

– Jag har läs- och skriv-

svårigheter och problem med koncentrationen men dansen har hjälpt mig att må bra och med så mycket träning har jag fått lära mig att planera och ta vara på tiden, säger Ellika och får medhåll av de andra.

– Absolut, dansen hjälper mer än den stjälper, avslutar Saga.

HELEN BJURBERG

Läs också