De firar 65 år som äkta makar

I år är det 65 år sedan som Åke och Gunilla Liedberg från Närlunda sade ja till varandra i Växjö domkyrka. Året innan hade de fått varandra på fall då de dansade en foxtrot i Lund.

– Man vet knappt vad som hände. Det rullar på, ett plus ett blir till två och helt plötsligt har det gått så här lång tid, säger Åke med ett konstaterande när han får frågan om hur det känns att faktiskt ha varit gift så länge.

Han och Gunilla sitter bredvid varandra i soffan hemma i Närlunda och berättar om hur deras liv växt fram allt eftersom. Åke lägger ofta handen på Gunilla och klappar henne mjukt och får ett leende till svar.

Allt började vid halv elvatiden på kvällen under en ”sista-april-dans” på Akademiska föreningen i Lund.

– Han bjöd upp mig till en foxtrot och efter dansen frågade han om jag ville sätta mig vid hans och hans vänners bord. Den kurskamrat som jag kommit dit med hade försvunnit i dansen, så jag tackade ja, minns Gunilla.

Sen tycks det som om resten följde per automatik och de blev omgående ett par. Åke minns att han tyckte Gunilla såg bra ut och var trevlig och hon överraskar honom med att berätta att det var hans rena sångröst hon föll för till en början.

– Oj, det visste jag inte. Jag sjöng väl med i någon sång kanske, skrattar han och berättar att han så småningom friade till Gunilla på ett järnvägsspår under en promenad.

Året efter ordnade Gunillas mamma som var änka, bröllop för det 23-åriga paret hemma i den herrgårdsflygel hon bodde i utanför Växjö. Själva vigseln ägde rum i domkyrkan i stan.

– Jag minns faktiskt inte vad vi åt för mat efteråt, men jag minns att vi hade spettekaka till efterrätt, säger Gunilla.

Yrkeslivet förde dem till Stockholm där bostadsbristen var stor och efter att ha flyttat runt i andra hand byggde paret så småningom hus på Pomonavägen i Närlunda. Det låg lantligt och avlägset från affärer och service på den tiden, men de blev snart goda grannar med många andra barnfamiljer till glädje för både vuxna och barn. Några av familjerna bor ännu kvar och vänskaperna har bestått.

Åke har arbetat med miljöfrågor stora delar av sitt liv och Gunilla som språklärare.

– Jag är naturvetare och Gunilla humanist, då blir barnen ekonomer och ingenjörer, konstaterar Åke.

De tre sönerna har alla gått i pappans ingenjörsfotspår och dottern är ekonom. Kontakten med barnen och deras familjer är tät och nära. Nyligen firade de bröllopsjubileet på Resataurang Jungfrusund tillsammans med det trettiotalet närmaste familjemedlemmarna.

Därefter åkte Gunilla och Åke på kryssning i medelhavet och utökade sina många reserfarenheter ytterligare.

I den prunkande trädgården bakom huset berättar de om ytterligare en sak som förenat dem genom äktenskapet – intresset för naturen och det som växer.

– Det är inte alla som har lyckan att få vara med om ett så här långt äktenskap. Dels har den sociala situationen i samhället förändrats, vilket gör att många skiljer sig, men dessutom vill det till att man behåller hälsan och blir gammal och att man har träffats i något sånär unga år. Och till den som vill ha ett råd för hur man ska lyckas så säger jag ”håll ihop vad som än händer”, avslutar Åke.

LO BÄCKLINDER