De går för välgörenhet

De går för välgörenhet

Små steg kan leda till stora förändringar. Så förklarar Ekerötjejerna Cecilia Branting, 44, och Johanna Jensen, 36, det välgörenhetsprojekt de tog sig an med sina bara ben.

Det började som en idé om en personlig utmaning mellan två träningsglada kompisar från Ekerö, men projektet fick ytterligare en dimension när de kom på att de kunde göra det till en insamling. Den 16 maj startade de sitt Instagramkonto Välgörenhetsbenen och fyra dagar senare tog de sig an första välgörenhetsutmaningen: att gå 100 000 steg på en enda dag.

Klockan 3.07 började vandringen från Kungens kurva mot Södertälje. Med skavsårsplåster i packningen, poddar i öronen och många mikropauser betade de av sin strapats, timme för timme. Den längsta pausen blev på 20 minuter, då tjejerna åt lunch i Järna, men i slutet gick de nonstop i tre timmar.

– Det kändes omöjligt att komma igång igen om vi hade stannat då, berättar Cecilia.

Längs med riksväg 57, vidare en bit över Sörmlandsleden, utmed landsvägen mot Gnesta gick vandringen. På vägen insåg de vilket bra team de var. När orken tröt peppade de varandra och de lät aldrig några negativa energier få fäste.

– Från 70 000 steg blev det riktigt svårt, men med en god fysisk form, hårda pannben och det ansvar vi hade tagit på oss med insamlingen kom vi i mål ändå, berättar Cecilia och förklarar hur betydelsefull peppen från alla på sociala medier också var när de var som tröttast. 

Medan Cecilia och Johanna traskade swishade deras följare så det stod härliga till. På de 18,5 timmar det tog att gå strömmade det in 11 964 kronor. Pengarna lämnades sedan över till den ideella föreningen Shedo, som jobbar med att sprida kunskap om ätstörningar och självskadebeteende, ett ämne som både Cecilia och Johanna brinner för.

Klockan 21, efter en distans på 7,14 mil gick vännerna i mål någonstans mellan Gnesta och Nyköping, slutkörda, med fötterna fulla av blåsor men stolta och glada.

– Vi fick skjuts tillbaka hem till Ekerö och satt i baksätet på bilen och drack bubbel, det var helt fantastiskt, säger Cecilia

Men att gå under så lång tid var en stor påfrestning för kroppen. En vecka senare, när Mälaröarnas nyheter intervjuar Cecilia, berättar hon att de fortfarande har ont.

– Johanna går omkring i badtofflor för att hon har så ont i fötterna och jag har en överansträngning i fotleden som värker, men det var det värt, säger hon med eftertryck.

Nu ska tjejerna återhämta sig ett tag innan nästa projekt. Vad det blir är ännu inte klart. Inte heller vart pengarna ska gå. Men planen är att nästa utmaning ska gå av stapeln i slutet av sommaren.

– Vad det än blir kommer det bli kul. Något som blivit tydligt för oss är att man med små bidrag och steg kan göra stor skillnad och det känns fantastiskt.

Läs också