De hittar äventyr  på hemmaplan

De hittar äventyr på hemmaplan

De har varit goda vänner i fyrtio år och rest kors och tvärs över hela världen ihop. När pandemin bröt ut för drygt ett år sedan beslöt sig ekeröborna Eddy Sandberg, 81 och Hans Alm, 78, för att hitta äventyr på hemmaplan och började bestiga högsta punkten på varje Mälarö.

De står redan på bryggan och väntar på färjan när jag kommer. Vandringsskorna är på och ryggsäckarna packade med fika. Det märks att de är vana resenärer. Tillsammans med tre andra vänner har de rest både till bland annat Neapel och Transsylvanien. När de under det senast året fått hålla sig hemma på Mälaröarna kom idén om att bestiga högsta punkten på varje ö.

– Bor man som vi gör och gillar natur så behöver man aldrig ha tråkigt, konstaterar Hans.

Hittills har de betat av drygt tiotal öar. Först de största som Lindö, Lovö och Färingsö. Och nu tar de sig an de lite mindre.

– Vi har inget bestämt utan tar det när det passar och när andan faller på, säger Eddy.

Idag ska de bestiga högsta punkten på Kungshatt och tar pendelbåt 89 för att komma dit.

– Det är första gången jag kommer hit såhär, tidigare har jag paddlat hit, säger Hans.

För det är inte första gången de två herrarna utforskar öarna på hemmaplan. Redan när barnen var små brukade de ta med dem på vandringar, skridskoturer och andra äventyr runt om i kommunen. Eddy och hans barn tog ibland valfri buss till en ändhållplats på Mälaröarna, för att sedan vandra tillbaka hem och tälta på vägen.

– När barnen blev stora fortsatte vi göra likadant fast utan dem och över hela världen, säger Eddy och berättar om resorna de gjort till Nepal, Rumänien, Polen, Kirgizistan och många fler ställen.

Reseberättelserna de har får de mest rutinerade backpackern att blekna och när jag undrar hur de vågar konstaterar Hans att människorna de mött på sina resor och vandringar alltid varit trevliga och hjälpsamma.

Precis när han sagt det möter vi Liv Al-nehlaoui, 17, på den smala skogsvägen. Hon visar sig vara bofast på ön sedan några år och är på väg till skolan på fastlandet. Eddy och Hans frågar henne efter vägen till hatten och lite om öns historia och hon stannar till för att ge utförliga vägvisningar och berätta det hon vet om sin ö.

– Du ser vad trevliga människor är, konstaterar Hans när hon efter en stunds samtal ursäktat sig och skyndat iväg ner till båten.

Den fortsatta promenaden upp är brant och bitvis full med lera efter skyfallet föregående vecka, men Eddy och Hans tar genvägar över rötter och genom snår och går med raska steg. Trots att jag är runt trettio år yngre än de båda herrarna får jag anstränga mig för att hänga med.

Väl på toppen ställer sig Hans intill stolpen med den kända kungahatten i koppar på och läser högt några strofer från dikten Kungshatt av Carl August Nicander från 1824. På rim sammanfattas legenden om kungen som jagades till häst av fienden ut på klippan där vi står. Hästen kastade sig ut över stupet, men kungen klarade sig genom att hålla sig fast på hästens rygg när den simmade över till stranden i Sätra. Kvar på ön blev hatten, därav namnet.

Sedan sätter vi oss ner i solen på berget, äter banan och kexchoklad och tittar på den hisnande utsikten. Hans och Eddy pekar ut Sätrabadet, stadskärnan och Mälaröarna med Ekebyhovsbacken i fjärran. Snart är klockan elva och jag måste tillbaka till redaktionen, men Eddy och Hans har inte utforskat klart än. De ska traska runt hela ön innan de tar båten hem vid tre.

De följer mig till hållplatsen och vi vinkar hej då men innan båten ens hunnit lämna kajen har de försvunnit ur mitt synfält. De hurtiga herrarna är förstås redan på väg vidare mot nästa äventyr.

HELEN BJURBERG

Läs också