Deras fristad på öarna

Hos familjen Ellison på Färingsö firade Violetta Mishenko från östra Ukraina sin tionde födelsedag häromdagen med drivor av presenter, tårtor och glada gäster. Hon och hennes närmaste är bara en av alla familjer som har börjat fylla gäst-rum, Attefallshus och villavagnar hos gästvänliga Mälaröbor.

Det är feststämning i det gråa huset på toppen av Säbyvikskullen på Färingsö. Ett tjugotal vuxna och barn minglar runt och tar för sig bland godsaker, rader av tårtor och en chokladfontän som idogt pumpar runt sitt glänsande innehåll. Mitt i allt detta sitter tioåriga Violetta och öppnar present efter present som innehåller kläder, skor, mjukisdjur och pysselgrejer – sådant som  hon inte fick med sig från sitt hem när hon och familjen hals över huvud gav sig iväg från hemstaden Severedonetsk i Östra Ukraina för en knapp månad sedan.

– Vi har bjudit in familj, vänner och grannar för att fira Violettas tionde födelsedag och hoppas att det gör att hon glömmer allt jobbigt för en liten stund. Människor i vårt nätverk har också skickat presenter från hela världen, förklarar Paul Ellison, som tillsammans med sin fru Jenny har tagit emot Violetta och hennes mamma Liliia Mishenko, bror Sergey Vasiliev och mormor Alla Vasiliev  och upplåtit en villavagn på tomten till dem under en tid.

Släkt och vänner har hjälpt till med att ordna kläder och förnödenheter till familjen och på bara ett par dagar var de fullt rustade med allt som de behövde i det första skedet.

För Paul, som själv kommer från Nordirland och minns den stora oron som skapades av konflikterna som pågick där under många år, var det en självklarhet att engagera sig när rapporterna från Ukraina började komma för en dryg månad sedan.

– Vi har den här villavagnen på tomten som vi använder när min familj eller vänner kommer och bor med oss under somrarna. Det var ingen tvekan om att vi skulle låta en familj bo där. Sedan de kom har vi försökt att hjälpa dem så mycket vi kunnat i kontakten med myndigheter och för att de ska kunna klara den här första tiden , berättar han.

Liliia har mycket att säga när hon, via vännen Ivan Kucheriuk som tolkar, förklarar hur mycket hon uppskattar det familjen Ellison och deras vänner har gjort för dem.

– Jag är så tacksam mot alla som har hjälpt oss så mycket och särskilt mot Paul och hans familj som har blivit som vår egen familj, säger hon.

Tillsammans med Alla, tonårige Sergey och Violetta lämnade hon hemstaden när de fick en möjlighet att följa med Ivans syster som skulle fly till honom i Stockholm. De försöker nu komma till rätta i Sverige, i avvaktan på att se hur kriget i hemlandet utvecklar sig. Nu letar de ett mer permanent boende och tanken är att Violetta och Sergey ska börja skolan så snart de har fått sina id-handlingar från Migrationsverket.

– Oavsett var vi hamnar, så kommer vi alltid fortsätta hålla kontakten med de här fantastiska människorna som vi har träffat här, säger hon.

Även hos familjen Karlsson i Skärvik har en ukrainsk familj hittat en fristad under en tid. Christian och Maria har tillsammans med sina barn välkomnat Stella Pedchenko och hennes sexåriga tvillingflickor Sofia och Milana i sitt hem.

– När rapporterna började komma från Ukraina om alla flyktingar som lämnade landet började vi fundera över vad vi kunde göra för att bidra och bestämde oss för att vi skulle erbjuda vårt extrarum till en liten familj, berättar Maria.

Genom en Facebookgrupp som organiserar boendet för dem som precis har kommit till landet, kom de i kontakt med Stella och en kväll för drygt tre veckor sedan fick hon och barnen skjuts till familjen Karlsson.

– Det är lite märkligt dock att ingen kollade upp oss över huvudtaget, utan de gick på mitt ord om att jag hade familj. Men jag hade ju kunnat vara vem som helst och haft vilka avsikter som helst, konstaterar Christian.

Sedan Stella och barnen anlände har Christian och Maria hjälpt dem så gott de kunnat i bland annat kontakter med myndigheterna. Översättningsappar och två olika rysktalande grannar, har hjälpt till med översättningar, men trots det uppstår missförstånd och Christian konstaterar att det måste vara svårt för dem som kommer helt nya att förstå hur det svenska samhället fungerar. Både han och Maria har också blivit varse att det tycks vara vattentäta skott mellan myndigheterna, vilket bland annat blir tydligt genom att trots att familjen är registrerade hos Migrationsverket så vet inte kommunen om att de bor här, utan de måste själva söka information om hur man gör för att skriva in barnen i skolan.

Då familjen Karlsson har hundar och barnen i familjen är hundrädda har de nu flyttat över till grannens Attefallshus, men de har nyckel in till Christian och Maria och familjerna umgås på daglig basis.

– Vi gör det här för att vi önskar att någon hade gjort detsamma för oss om vi hade varit i samma situation som dem. Men för dem som vill engagera sig så rekommenderar vi att man går vägen via kommunens volontärorganisation, för att vara säker på att man hjälper på bästa sätt, säger Maria

LO BÄCKLINDER

Läs också