Det glittrar och glimmar i förbifarten

Det glittrar och glimmar i förbifarten

En av alla de yrkesgrupper som arbetar med jätteprojektet Förbifart Stockholm är geologerna. Det är de som ska se till att det inte kommer trilla ner minsta flisa av sten i tunnlarna under de närmaste 120 åren. Som en extrabonus får de emellanåt se allt från guldskimrande tak till spektakulära kristaller.

När dånet efter sprängningen lagt sig och massorna släppt väggarna och forslats ut ur tunneln, kliver geologerna in och gör sitt jobb. En av dem är Per Arne Moen ursprungligen från Norge, som tidigare jobbat med stora tunnelprojekt både i Norge och andra länder. Efter att han blev anställd i Förbifart Stockholmprojektet, har han dock blivit mälaröbo på heltid.

– Vi är åtta geologer som jobbar heltid i projektet och vi går i dubbla skift så att det alltid finns någon i tjänst dygnet runt sex dagar i veckan, berättar han och fortsätter:

– Det är vi som säkerställer att byggmaterialet, det vill säga berget, har den kvalitet som man önskar och att inte minsta lilla flisa rasar ner på de bilar som ska köra i tunneln under de närmaste 120 åren.

Tidigt i projektfasen av ett tunnelbygge görs noggranna undersökningar av bergets kvalitet genom att man tar upp borrkärnor för att avgöra var tunneln ska lokaliseras och beräkna vilken typ av förstärkningsarbeten som krävs för att uppnå de höga säkerhetskraven. Likaså görs dataanimeringar av berget som man har framför sig under hela sprängningsarbetet, vilket medför att det sällan uppstår några överraskningar när man spränger sig fram.

– Jag skulle säga att Stockholm har Skandinaviens bästa berg. Det är stark granitisk gnejs som är genomskuret av svagare krosszoner, men de är inte så stora så de kan vi förstärka, säger Per Arne Moen.

Efter att en sprängning gjorts i en tunnel rensas berget från lösa stenar vilket kallas ”skrotning”. Varje sprängning driver fram berget en cirka fem meter långa sträcka. Därefter tvättas berget rent och geologerna åker ner och kartlägger, eller karterar, berget. De tittar efter sprickor, i vilka riktningar sprickorna går, hur breda de är och de undersöker också vilken sorts material som sprickorna är fyllda med. Under karteringen letar geologerna också efter strukturer som kan innebära att block eller stenar kan falla ner.

– Vi avgör hur berget ska förstärkas genom till exempel injektering, vilket innebär att man pressar in cement under höga tryck i berget för att uppnå vattentätt berg. Efteråt sprayar man berget med fem till tio centimeter tjockt lag med betong som limmar sig fast mot bergytan. Därefter syr man fast berget med långa bergbultar genom betong och berg. Det hela blir en mycket stark konstruktion som ska säkra trygg trafik genom tunneln i 120 år.

Men innan ytan täcks med betong får geologerna se det råa berget och alla dess skiftningar.

– Ibland när man kommer in i tunneln så skimrar hela taket i guld, då är det svavelkis som kommit fram. Annars hittar vi både grafit och kalkspat, det senare skapar vackra kristaller.

Så här långt har man dock inte hittat några dyrbarare stenar, men Per Arne Moen berättar skrattande och aningen skamsen om hur han, vid ett tunnelbygga i Norge, avfärdade en guldskimrande bit som lösgjordes vid en sprängning som svavelkis, men det visade sig senare att det faktiskt var guld.

Ungefär vid årsskiftet påbörjas sprängningar av av det som kallas Mälarpassagerna, vilket är sträckorna under vattnet i vardera riktning från Lovön.

– Det är det mest spännande på hela projektet på grund av att det är stora krosszoner och att sträckan går under vattnet, vilket gör att det kommer krävas mycket injekteringar och förstärkningar.

LO BÄCKLINDER

Läs också