Eddy var med och släckte branden

Eddy var med och släckte branden

 Det började med ett minne om en brand i Jungfrusund någon gång i slutet av 60-talet och ledde oss till en artikel om en plastbåtsfabrik som gått upp i rök.

Vi fick ett samtal till redaktionen. Ekeröbon Eddy Sandberg mindes hur han som relativt nyinflyttad på Mälaröarna varit med och släckt en brand i Jungfrusund för ett femtiotal år sedan. Exakt vilket år det var hade han glömt, men ledtrådarna ledde oss till en artikel i vårt tidningsarkiv, om en våldsam brand i en båtfabrik, den 14 oktober 1969.

Solen skiner från en klarblå himmel när Mälaröarnas nyheter kommer på besök till Eddy Sandberg. Fastän huset på Ekerö sedan länge är utbytt, bor han kvar på samma tomt som då i slutet av oktober 1969 och han minns som igår hur han den där förmiddagen gick och pysslade i trädgården på Jungfrusundsvägen när bygdens borgarbrandkår kom farandes förbi med ett flertal bilar på vägen ovanför hans hus. Han minns att han undrade vad det egentligen kunde vara som brann.

– På den tiden fanns det inte mycket mer än skog bortom oss på den här delen av ön, säger han.

Eddy Sandberg, som hade en brandutbildning från flottan i bagaget, slängde sig på sin cykel och körde efter, för att se om han kunde hjälpa till med släckningsarbetet. När han kom fram såg han framför sig hur hela plastbåtsvarvet AB Tidlösas lokaler stod i lågor och hur mängder av brandmän jobbade intensivt för att få kontroll över branden.

När han frågade vad han kunde hjälpa till med fick han en brandslang i näven med strikta order om att rikta den mot en utvald plats och inte ändra vinkel.

-– Det var ett jävla tryck i den där slangen, jag fick ta i rejält för att hålla den i rätt riktning, säger han samtidigt som hustrun Monica kommer ut till terrassen och serverar kaffe och kakor.

Än idag minns han smällarna när kemikaliefaten inne i lokalen exploderade och hur branden rusade vilt och hotade att ta med sig gavel efter gavel på intilliggande byggnader.

– Jag glömmer aldrig hur flaggstängerna böjde sig på mitten och reklamskyltarna smälte i hettan, berättar han.

Det tog åtskilliga timmar för brandmän från både Ekerös och Solnas brandstationer att tämja elden, men när den var under kontroll lämnade Eddy slutligen tillbaka slangen och tog cykeln hem igen. Han minns hur han återvände efter en tid och kunde se hur i princip inget fanns kvar av fabriken. I Mälaröarnas nyheter, veckan efter branden, stod att läsa att båtar och gjutformar för ett värde av 150 000 kronor gått förlorade i den våldsamma branden. Men att ett intensivt släckningsarbete räddad både större delar av snickeriet och småbåtsförvaringen intill.

HELEN BJURBERG

Läs också