En rektor som vågar

En rektor som vågar

I början av 1970 handlar många artiklar i Mälaröarnas nyheter om kommunala verksamheter, föreningsliv och politik. Men tjuvlyssningar på telenätet, blivande blomsterflickor och experimentell familjebehandling i Skå, uppmärksammas också i spalterna.

En bekymmersam situation som färingsöborna handskas med under början av 1970 rör telefonnätet. Bland annat vittnar abonnenter om frekventa avbrott på nätet och att de ofta råkar ut för oönskade åhörare när de talar i telefon. ”…den så kallade överhörningen är ofta så stark att en abonnent fullt tydligt kan höra två andra samspråka. Man bör alltså vara försiktig med vad man säger när man talar i telefon inom 0756-området…” konstaterar tidningens reporter.

Felkopplingar är också vanliga och abonnenter som slår ett telefonnummer hamnar allt som oftast hos någon annan. Bland annat berättas det att en person försökt ringa pastorsexpeditionen under en hel vecka, men gång på gång hamnar hos en trädgårdsmästare istället.

För att få bukt med problemen skriver kommunalnämndens ordförande ett brev till Telestyrelsen och framför sina och många kommunbors missnöje med missförhållanden och den ”klena service” som görs i området.

Redan i början av februari 1970 berättar även Ekerö Lions Club i en artikel att de kommer att arrangera en stor blomstermarknad i början av juni. Där ska troligen också ”Ekerös blomsterflicka” koras. Men tanken med festligheten är dock inte bara att låta mälaröborna njuta av blomsterprakt. ”Avsikten med marknaden är förstås att locka pengar av ekeröborna – medel som lejonen sedan vidarebefordrar till handikappade, gamla och sjuka”, framgår det av artikeln där organisationen även berättar att de nyligen hjälpt en rörelsehämmad Ekeröflicka med ”en bilvärmare och annan utrustning”.

I en lång artikel berättas också om hur verksamheten i i Barnbyn Skå har förändrats genom åren. Från att under de första åren på 1940-talet ha inriktat sig i första hand på att arbeta med barn, har fokuset flyttats till att ta med hela familjen i behandlingen och barnbyn har mer blivit en ”familjeby”. I början av 70-talet ändras dock fokuset på nytt och man satsar istället på att behandlingen ska ske i familjens hemmiljö. I texten beskrivs arbetet i byn också som ”improviserat” och ”försöksverksamhet” som ”inte litar till vedertagna normer”. ”Vi har vågat plumsa i”, uttrycker rektor Ted Winther när han intervjuas i tidningen.

Barnbyns verksamhet fortsatte sedan att utvecklas på olika sätt fram till 2005 och såldes 2010 av Stockholms stad till Skå Edeby utveckling AB.

LO BÄCKLINDER

Läs också