Fiskeyrket går i arv
I sex generationer har familjen Vidlund fiskat i Mälaren. Det började med Lars Erik Vidlund i slutet av 1800-talet och än så länge håller både femte och sjätte generationen arvet vid liv.
– Friheten är det bästa med jobbet, säger Roland Vidlund.
Det började i slutet av 1800-talet och sedan dess har familjen Vidlund varit fiskare i Mälaren, redan 1965 började Roland Vidlund fiska, då var han enbart 15 år gammal. Men det var först 1974 som han började fiska i vatten kring Adelsö med omnejd.
– I början kände man sig som en utböling här, vi flyttade hit på grund av att det var dåligt med fiskevatten i våra hemtrakter, säger Roland Vidlund.
Bytet av fiskevatten satte Rolands fiskekunskaper på prov.
– Det var spännande att börja fiska här, jag hade fiskat i västra delen av Mälaren. Här gick fisken på mycket djupare vatten och det tog sig tid att lära sig.
För någon hjälp av de andra fiskarna fick han inte.
– Ingen sa något, det var en hemlis hur man skulle fiska. Då var vi 30 fiskare här och 60 totalt i Mälaren.
Idag är den siffran nere på 36 licensfiskare och de flesta håller till mer västerut i Mälaren.
– Nu behöver vi inte längre navigera mellan näten, säger Roland och berättar att det kring Adelsö finns tre fiskare, varav en är sonen Fred Vidlund som är sjätte generationens fiskare i Mälaren.
– Nu håller jag bara på med fiske men jag började inte fiska direkt efter skolan, förklarar Fred Vidlund.
Då jobbade han bland annat med butiksreklam, men någon nytta av sina reklamkunskaper har han aldrig haft.
– Jag har aldrig behövt marknadsföra mig, fisken blir man alltid av med, säger Fred Vidlund.
Största delen av deras fångster går nu till Årsta fiskeauktion och sedan vidare till allt från lyxkrogar i Stockholm till den europeiska marknaden.
– En låda gick till Sturehof förra veckan, men 60 till 70 procent går på export. Många stora grossister i Holland och Danmark köper från auktionen i Årsta, säger Roland Vidlund.
Fisken som fiskas i Mälaren är MSC-märkt, vilket är ett mått för hållbart fiske och till skillnad från kollapsen av torskbestånden i Östersjön verkar det som att ekosystemen i Mälaren är i gott skick.
– Jag har skrivit dagbok sedan 1975 och tycker mig inte se någon förändring, säger Roland som menar att minimåtten är en framgångsfaktor till ett hållbart fiske.
– Vi har höjt minimimåttet på gösen vi fiskar. Större maskor i näten gör att fisken vi fiskar har hunnit föröka sig två gånger. Torsken i Östersjön hinner inte föröka sig, säger Roland och gör en liknelse.
– Det är som om bonden slår ihjäl sina kvigor. Det måste finnas fisk som producerar ungar hela tiden, det är framgångsreceptet i Mälaren, tragisk med hur kustfisket blivit i Östersjön, säger Roland.
En annan aspekt som gör att bestånden av fisk är på rimliga nivåer är det faktum att Mälaren förser miljoner människor med rent vatten.
– Inget giftigt får komma till Stockholmarnas dricksvatten. Eftersom det har varit viktigt att vattnet är rent har det också gynnat oss fiskare, säger Fred som menar att efterfrågan på giftfri fisk är stor.
– Nere i Europa kan man inte få tag på så giftfri fisk som här. Det gäller framför allt Tyskland, det är bra för oss, säger Fred.
Det är en stor skillnad mot fisken som fiskas i Östersjön.
– Strömmingen får man inte sälja till utlandet, det är bara vi svenskar som får äta den men inga andra eftersom den innehåller så stora halter miljögifter, säger Roland.
När tidningen besöker fiskarna är det lite trögt med fångsterna, men det kan delvis bero på vädret, menar Roland.
– Fisken rör sig inte så mycket när det är fint väder, lite vind och svaga strömmar. Det är ofta fisket är lite halvtjurigt i juli och augusti för att sedan bli bättre. Men får man en gös per nät är det bra.
Dagens fångst når inte riktigt upp till det, men det verkar inte gå någon nöd på fiskarfamiljen Vidlund.
– Friheten och vara ute i friska luften är det bästa med det här yrket. Vill jag inte fiska kan jag ta upp näten och lösa korsord i soffan istället. Jag bestämmer själv hur mycket pengar jag ska tjäna, säger Roland.
För sonen Fred var det inte självklart att han skulle föra arvet vidare.
– Jag utbildade mig till jaktguide under gymnasiet i Vilhelmina, tänkte att jag skulle jobba som det men så blev det inte. Kände lite press att bli sjätte generationens fiskare, säger Fred Vidlund.
Vem som ska ta över efter far och son är just nu oklart, men varken Fred eller Roland har några planer på att sluta.
– Jag är uppvuxen med att se sjön sedan jag var barn, jag har inga planer på att sluta, avslutar Roland Vidlund.
ADAM KARLS JOHANSSON
