Gott om potatis på öarna
Inte utan en smula vemod såg ekeröborna hur Brittgården i Träkvista jämnas med marken 1970.
När kaféet hade sin glanstid på 30- och 40-talet var det en populär samlingsplats för både unga och äldre. Brittgården uppfördes 1930 och under åren hade både bröllopsfester och begravningskaffe ägt rum i byggnaden. ”Sedan serveringen upphört och de sista hyresgästerna flyttat ut, har det gått som det alltid brukar med gamla hus. Ungdomar och objudna logerade vandaliserade och byggnaden förföll” kan man läsa i MN 1970.
En köpman Engström avser att uppföra en affärsfastighet på tomten, troligen en stor livsmedelshall. ”Planerna är emmellertid ännu mycket oklara. Byggen av denna typ drabbas av herr Strängs nya investeringsskatt och det 25-procentiga tillägget vill herr Engström inte gärna betala. Det lär därför inte bli något nybygge på tomten förrän investeringskatten avskaffas nästa höst”.
Så mycket livsmedelshall blev det dock inte, men hade det blivit skulle de säkerligen sålt lokalodlad potatis för det fanns det gott om.
”Tre av fyra potatisar stockholmarna spisar sommartid har odlats på Mälaröarna”, det konstaterar MN i april 1970. Ekerö- och Färingsöodlarna täcker 75 procent av all konsumtion av tidig av Stockholms potatisbehov. Det som odlas nästan uteslutande är sommarpotatisen ”Vit drottning”.
Redan i april utannonseras simlärarjobb för sommaren i MN 1970. Till badplatserna Stockby, Mörby och Karlskär ska man anställa fyra simlärare för tiden 20 juli till 15 augusti. Arbetet är cirka fem timmar om dagen och lönen som erbjuds är 22:75 kronor i timmen. Simlärare söks också för badplatserna Lundhagen, Kärsgatan och Hesslesand, men här verkar det röra sig om endast en lärare för samtliga badplatser. I en annan platsannons erbjuds arbete som brödräknerska på konditori och kan man tänka sig att arbeta något utanför Mälaröarna, finns flera annonser där maskinskrivningspersonal efterfrågas. I några av dessa erbjuds fria lördagar och kortad arbetstid under sommarmånaderna.
EWA LINNROS
