Han vill lyfta kvinnorna

När Rode Gustavsson tog emot Ekerö kommuns ungdomskulturstipendium 2012, blev pengarna grundplåten till en ny violin som tog honom vidare i den musikaliska utvecklingen. Efter fem års studier på Köpenhamns musikkonservatorium är han åter på Ekerö och delar nu sin tid mellan undervisning och sitt eget nystartade notförlag.

Varje år utses en av kommunens duktiga, unga kulturbärare till att ta emot kommunens prestigefyllda ungdomskulturstipendium. I samband med det blir de ofta omskrivna och uppmärksammade, men därefter kan det dröja innan de hamnar i tidningen igen. En av dessa idogt tränande och begåvade ungdomarna var Rode Gustavsson som nu hunnit bli 25 år.

Han minns väl glädjen han upplevde när han fick ta emot stipendiet.

– Man kommer till en nivå då man är bättre än sitt instrument och de 10 000 kronor som jag fick i stipendium använde jag till att köpa ett nytt instrument för att kunna fortsätta utvecklas musikaliskt, berättar han.

Det är dagen efter att han kommit tillbaka till föräldrahemmet i Älvnäs efter en en tur till Köpenhamn, där han fortfarande undervisar en dag i veckan. Studierna i den danska huvudstaden är precis avslutade och han har flyttat tillbaka till Ekerö där musikkarriären startade när han som nioåring började spela violin för Ragnar Bodén på Ekerö kulturskola.

– Det var Ragnar som fick mig att upptäcka hur roligt det är med musik, konstaterar han.

Redan tidigare hade han dock bekantat sig med musik på många sätt, då både hans föräldrar och syskon spelar flera instrument var, sjunger och lyssnar mycket på musik.

Efter gymnasiet blev han antagen till flera välrenommerade musikutbildningar, men valde ”Det kongelige danske musikkonservatorium” i Köpenhamn. Där har han under fem år tagit en bachelorexamen i violin och gjort en masterutbildning i gehörspedagogik, vilket lett fram till att han idag undervisar bland annat på sin gamla gymnasieskola Lilla akademien i Stockholm.

Rodes tankar kring hur man bäst lär ut är många och han engagerar sig lite extra för att det ska vara lekfullt och spännande att introduceras till musiken.

– Jag försöker skapa ett rum där allt är ok och där fokuset ligger på att man ska lära sig. Där får man göra fel och alla dåliga känslor lämnas utanför. Jag vill att alla barn ska kunna prova på att känna musikglädjen, även om inte alla vill satsa på en musikkarriär.

Rode fortsätter också med sitt eget musicerande och han spelar på bröllop, konserter och i andra sammanhang i ett par olika musikkonstellationer. Men det han brinner mest för är att etablera sitt nystartade notförlag ”Recapo Edition” där han så här långt hunnit ge ut två verk. Det första har skrivits av hans far, Torbjörn Gustavsson, och heter ”Veni, Sancte Spiritus”. Det andra är ett tidigare icke utgivet verk som heter ”Mørkningssange” (”Skymningssånger”, reds. anm.) av den danska kvinnliga kompositören Haralda Collet som levde under andra halvan av 1800-talet.

Haralda Collet skrev under pseudonymen ”C” för att inte bli bedömd efter sitt kön, något som var vanligt under den tiden.

– Det finns mycket musik av kvinnliga kompositörer som är väldigt bra, men de har hamnat i skuggan av männen. Jag vill gärna lyfta fram de här styckena och ge dem det erkännande som de förtjänar. Jag har ett nära samarbete med en kvinnlig ensemble i Danmark som spelade den här musiken på internationella kvinnodagen. Det är fantastiskt roligt med tanke på att noterna legat länge i ett arkiv och det kanske är första gången på 100 år som de spelas.

Med ett djupt intresse för att noterna ska vara grafiskt perfekta och inte skapa bryderier för musikerna, har han lagt stor energi på att få allting prickfritt.

– Jag vill att noterna ska vara som ett konstverk, säger Rode och visar fram det häfte som han gjort med Haralda Collets noter.

Där står de på rad noterna med mellanrummen perfekt avvägda och de skriftliga instruktionerna lättlästa och exakta.

– Det är väldigt noga att man förstår vad musikerna behöver och att man till exempel får vända blad i en paus i musiken och inte lägger bladbytet mitt i. Mitt motto är ”The art of perfection” och min ambition är att de notmaterial jag gör inte ska innehålla några fel, fortsätter han och syftar till att det finns en hel del notmaterial som innehåller fel.

Rode är nu igång med att hitta nya verk att ta sig an.

– Det finns ett notbibliotek i Stockholm där jag har börjat titta på noter efter kvinnliga kompositörer. Jag kommer välja ett verk som jag ska transkribera, som helst inte ska vara utgivet tidigare. Just nu är jag lite intresserad av att ta mig an något av Elfrida Andrée, som var väldigt produktiv och hade en koppling till Selma Lagerlöf.

Han berättar att ambitionen är att ge ut flera verk om året, varav minst ett skall vara av en kvinna. Med tanke på det digra hantverk som det innebär, betyder det att han får arbeta hårt för att nå sitt mål.
Men allting handlar ju i grunden om kärleken till musiken och instrumenten. Rode berättar med inlevelse om violiner han spelat på, där de finaste och dyraste ofta trakteras av musiker i symfoniorkestrar. De kan kosta mångmiljonbelopp, men även ett instrument som används på lägre nivå kan betinga ett pris på hundratusentals kronor.

– Det är själva hantverket som bestämmer priset, men klangen har naturligtvis också betydelse, även om det krävs en duktig musiker för att få instrumentet att låta riktigt bra.

Framöver föreställer sig Rode att han ska vara vara med och utveckla gehörslärandet i Sverige, inspirerad bland annat av den musikaliska Kodalymetoden som kommer från Ungern. På det privata planet väntar han in att flickvännen Milanka Noveska, som studerar sång i Bukarest, ska bli färdig med sin utbildning så att de kan hitta sin musikaliska och privata bas i världen.

– Och så har jag precis börjat med karate. Faktum är att den har många liknelser med musiken. Det finns till exempel likheter i det totala fokuset som krävs, men äveni att man måste hitta en rytm. Både handlar också om att kropp och huvud hänger ihop.

LO BÄCKLINDER