Hårt polisjobb i kommunen
I MN 1969 kan man läsa en hel del lite längre reportage. Bland annat om polisens arbete med stöld och sopor på öarna. Vi får även stifta bekantskap om en utflyttad, spelande bonde och blir aviserade om ett frigörande väckelsemöte.
I MN för 50 år sedan kan man läsa om polisens vedermödor på Mälaröarna. I artikeln framgår att det årligen inkommer mellan 400 och 500 anmälningar om inbrott och stölder, en siffra som anses vara förhållandevis hög. Till detta kommer ungefär lika många ”delgivningsärenden” och mängder av passansökningar. Det finns även en lokal hittegodsavdelning, dit ett 50-tal föremål per år lämnas in, ”allt från amerikanska checkar till kvarglömda tält”.
Den lokala polisen är dock missnöjd med att ”en del gott folk utser förorterna till ett slags avstjälpningsplatser. Det är dessvärre inte sällsynt att stadsbor fyller bilen med bärkassar fulla med skräp och ställer av dem i skogen på öarna”. Även madrasser, sängar, andra möbler och till och med bilar ”glöms kvar” i terrängen på Mälaröarna.
”Den spelande bonden” kallas även ”Sveriges största enmansshow” med anledning av sin sin stora och långa kroppshydda, men heter i själva verket Jan Welander och är en ekeröson i förskingringen som gör succé på dansbanorna runt om, både med enmansföreställningar och i dansband.
”Han har fått en gedigen utbildning i modernäringens ABC hemma hos far, arrendator Eric Welander på Skytteholm…” men slår sig senare in på den musikaliska banan jämsides med sitt eget jordbrukande utanför Strängnäs där han odlar 74 hektar spannmål. Men uppväxtåren tillbringade han på Ekerö och hade sin skolgång på Sundby skola från 10-årsåldern och uppåt. ”Redan som tonåring började han traktera handklaver och den mycket musikaliske unge mannen förkovrade sig snabbt på egen hand” kan man läsa i Mälaröarnas nyheter i maj 1969. Musikkarriären får sig ett riktigt uppsving när han tillsammans med bandkollegorna i ”Jan Welanders showorkester” vinner Sveriges radios dansbanetävling och vid en snabbsökning på internet kan man läsa sig till att Jan kom att lägga ner lantbrukandet och ägna sig åt musiken på heltid efter det.
Ytterligare en publikmagnet är Maranatrörelsens väckelsemöte som hålls i Ölsta Folkets hus på Kristi himmelsfärdsdagen 1969. I annonsen kan man läsa att det blir framträdanden med ”Runo Erixon med sång, musik och vittnesbörd av jublande ungdomar från Uppsala”.
LO BÄCKLINDER
