Kommunen kartlägger trädgårdens monsterväxt

Den invasiva, två meter höga växten parkslide har etablerat sig i stora bestånd runt om i kommunen. Nu pågår en kartläggning och därefter ska man ta fram en handlingsplan för hur man ska få bukt med den problematiska växten.

– Parksliden är ett utbrett och växande problem som man länge har försökt få bukt med utan resultat. Man kommer aldrig kunna utrota den, men man kan få den under kontroll, förklarar Hanna Emilsson, teknisk chef på Ekerö kommun.

Tillsammans med kollegorna håller hon på att ta fram en handlingsplan, som beräknas vara klar i slutet av året. Den ska innehålla en kartläggning av hur utbredd växten är och hur man ska arbeta för att bekämpa den.

Parkslide, som för första gången upptäcktes i vilt tillstånd i Sverige i början 1900-talet, sprids med ytterst små rot- eller stamfragment som kan följa med vid flytt av jord. Det räcker med mindre än ett gram av ett rotfragment för att en planta ska slå rot, vilket gör att den sprider sig snabbt. Den trivs i de flesta jordtyper och har rötter som kan ligga i dvala i flera år för att börja sätta skott efter en tid igen.

Som ett led i kommunens kartläggning av hur utbredd växten är på Mälaröarna uppmanar Hanna Emilsson den som har växten på sin tomt eller mark att rapporterar detta till kommunen eller SLU:s artdatabank.

– När vi har fått kontroll över hur utbredningen ser ut kommer vi ta fram en prioriteringsordning för hur vi ska bekämpa den, säger hon.

Hon hänvisar till Naturvårdsverkets hemsida där det finns mycket information om hur man bäst går tillväga för att hantera växten när man försöker få bort den från sin mark. Viktigast av allt är dock att inte lägga den på komposten då risken för spridning är mycket stor.

– Den ska packas i täta plastsäckar och sedan lämnas för bränning på återvinningsstationen.

Som kuriosa kan också nämnas att parkslide har en egenskap som inte så många vet om, men som är lite mer positiv än spridningstakten – den smakar gott. Som släkting till rabarbern lämpar den sig bland annat väl att koka sylt, saft och kräm på. Så samtidigt som utrotningen pågår kan man åtminstone få sig ett skrovmål eller två.

LO BÄCKLINDER

Läs också