Kooperativa blev Konsum blev Coop
Coop har funnits länge i Träkvista. Från början hette det Kooperativa och var inhyst i ett hus som låg där den nya Stamvägens förskola nu byggs. Från slutet av 1960-talet byggde dåvarande Konsum – öns första ”snabbköp” på Träkvista torg. Och nu finns Sveriges största obemannade Coop-butik i området. MN har pratat med en öbo som varit med under alla dessa förändringar.
Sedan bara några veckor tillbaka finns Coops största obemannade butik i Träkvista. Den 110 kvadratmeter stora lokalen har redan skapat delade meningar om hur en butik ska vara. Precis som den förra butiken gjorde, drygt sextio år tidigare.
MN har träffat Benny Olofsson som växte upp på Ekerö på 1950-talet. Från början bara på somrarna då hans föräldrar hade sommarhus här, men när det blev kommunalt vatten och avlopp och nya områden växte fram så bosatte familjen sig permanent.
– Från början handlade vi på Kooperativa som låg på Stamvägen. Där fick man stå i kö för att butiken bara kunde ta emot några kunder i taget. Det gick också att få varor hemcyklade med bud men jag minns också när butiken skaffade en röd skåpbil. I kön till butiken var det trevliga samtal och en hel del skvaller så vi hamnade ofta där.
Förutom Kooperativa fanns också Hedborgs affär, som låg i korsningen Ekerövägen och Jungfrusundsvägen. Sedan tillkom nya byggnadsplaner och butiker revs allt eftersom för att göra plats för det nya Träkvista torg som började växa fram.
– Och då var det liknande diskussioner som det är nu, minns Benny Olofsson. Många oroade sig för att det skulle byggas för stort och högt och var det verkligen nödvändigt att modernisera så mycket ute på ön?
I MN 1966 kan man läsa: ”Ett annat stort byggprojekt är konsumtionsföreningens bygge vid Träkvista torg. Ett miljonbygge som omnämns som ”Mälaröarnas första varuhus”. Det hela beräknas stå klart i juni 1967”.
Mycket riktigt – torsdagen den 8 juni klockan 10 1967 öppnade Konsum sin nya stora butik vid Träkvista torg. Det var då Mälaröarnas första snabbköp och väckte en rad olika känslor hos de boende.
– Jag var ju ung på den tiden och tyckte att det var toppen att det hände något roligt i området. Men jag minns att mina föräldrar ojade sig och tyckte att det var förskräckligt – ”vart är världen på väg”, sa de och tyckte att mycket av det sociala försvann när man inte längre behövde köa utan att det kunde vara en massa personer samtidigt i butiken som handlade snabbt och sedan försvann.
När byggnaden nu, 56 år senare, snart ska rivas och redan har ersatts av en ny obemannad butik i närheten är Benny Olofssons tankar lite annorlunda.
– Ja, en börjar väl bli gammal och historien upprepar sig för nu är det jag som ojar mig och tänker ”men herregud, ska vi inte ens ha personal i butiken längre” medan mina barnbarn tycker att det är toppen, skrattar Benny.
MARIA FORSLUND
