”Kyrkans beskyddare” i 50 år
Redan på 400-talet i Rom finns det dokumentation kring kyrkvärdars roll i församlingen. ”Kyrkans beskyddare” blev översättningen till svenska av de begrepp som fanns för kyrkvärd. En kyrkvärd har som sin främsta uppgift att skapa delaktighet och hemkänsla för gudstjänstdeltagarna, något som Kerstin Balck-Ahlén gjort i femtio år i Ekerö pastorat.
Det är en gnistrande vit vinterdag vid Ekerö kyrka. Kerstin Balck-Ahlén kliver ur sin bil och vandrar mot kyrkan där vi ska ses. Hon är klädd i Ekerödräkten och en tillhörande svart yttercape.
– Jag och drottning Silvia har en sådan cape, berättar Kerstin och skiner upp i ett smittande leende.
Man ska inte tala om en kvinnas ålder, men i det här fallet blir det en komplimang. För att Kerstin fyllt 87 år är svårt att tro med hennes aldrig sinande engagemang och positiva och pigga personlighet.
Kerstin kommer från Össeby Garn men kärleken förde henne till Ekerö och Nyckelby gård. Hon träffade sin blivande man på en lantbruksfest i Stockholm 1958, det sa klick och 1959 gifte de sig.
Hon följde med sin svärmor till syföreningen där hon sedan blev aktiv liksom i hembygdsföreningen, där hon var ordförande i 17 år. Ganska snart efter att hon flyttat till Ekerö blev Kerstin också ersättare i kyrkorådet och har varit med där ända fram till senaste kyrkovalet i år. 1971 föreslog två herrar från kyrkorådet, Martin Fjellström och Harry Falkby, att Kerstin skulle vara kyrkvärd.
– Jag tänkte att det var trevligt och sa ja, berättar Kerstin som de första 25 åren var med på alla gudstjänster, vilket blev ett 60-tal per år. – När jag började som kyrkvärd var det två julottor, klockan fem och klockan sju. Vi hade lantbruk och jag måste mjölka korna innan första ottan, därför blev det mjölkning redan klockan tre. Korna låg och sov och blev förvånade. Men de fick lite mat och lät mig mjölka dem. Sedan var de nöjda och la sig igen medan jag gick hem och duschade och åkte till kyrkan.
Kungligheter har också korsat Kerstins väg. På annandag pingst 1972 besökte kung Gustav VI Adolf och drottning Louise gudstjänsten i Ekerö kyrka. Genom Kerstins engagemang i hembygdsföreningen har hon också ett par gånger överlämnat gåvor till drottning Silvia. Först till drottningens 60-årsdag då gåvan var Lovö-dräkten, sedan på ”De gamlas dag” då man överlämnade den tillhörande svarta capen till dräkten.
Alla pastoratets församlingar har en egen dräkt även om modellen är gemensam. Ekerödräkten som Kerstin bär har ett guldbrunt tyg.
– Det symboliserar solglitter på djup Mälarfjärd. Adelsödräkten går i blått eftersom Adelsö är omgivet av blått vatten. Munsödräkten går i lila som är ljungens färg och Lovödräkten i grönt som symboliserar de gröna fälten, förklarar Kerstin.
En högtid som ligger extra varmt om hennes hjärta är Blomningsfesten som firats varje maj sedan 1947. Det var prästen Henry Röttorp som införde traditionen att fira försommarens blomning och festen blev så populär, att människor reste från Stockholm för att vara med och tåga genom fruktträdsallén vid Ekerö kyrka. Med sina 700 meter är den landets längsta fruktträdsallé. Många träd är gamla och allén har behövts restaureras.
– Några träd var riktigt dåliga och jag är så glad att restaureringen blev gjord. Idag är allén komplett och det finns också några gamla träd kvar från det att de planterades 1895.
2022 slumpar det sig så väl att Blomningsfesten sammanfaller med Kerstins födelsedag den 22 maj.
– Då vill jag gärna bjuda på kaffe för att fira 50-årsjubileumet som kyrkvärd, säger Kerstin som älskar att ha folk omkring sig och som bjudit på både julbord och andra stora middagar under årens lopp. Men det är en annan historia.
Är det några speciella minnen du vill lyfta fram?
– Det skulle väl vara då Gustav VI Adolf var här, det var en upplevelse. Men annars har det alltid varit högtidligt och fint som vid dop till exempel, eller vigslar. Det är härliga och fina tillfällen, alla är glada och förväntansfulla, berättar Kerstin och tillägger:
– Det är något särskilt med kyrkorum och Ekerö kyrka har blivit min kyrka. Det är en naturlig del av mitt liv och kyrkvärd är ett stort förtroendeuppdrag och ett kall. Jag känner en stor ödmjukhet för det och också för att jag har fått vara frisk så att jag kunnat närvara. Julottan i år 2021 blir min femtionde.
EWA LINNROS
