Lovös mjölkbönder belönas

Elisabeth och Tom Rydström är en av de 39 mjölkbönder som fått guldmedalj ”för skicklighet och ansvarskänsla” och för att ha ”levererat förstklassig mjölk från friska kor under minst 23 år”.

Solen skiner ikapp med guldmedaljen som Tom Rydström fäst på sin jacka inför fotograferingen. Vi träffas på Lovö prästgårds gårdsplan dit han och hustrun Elisabeth kom som arrendatorer 1984. Sedan 1987 driver de gården ekologiskt som mjölkgård.

Nu har de fått Lantbrukarnas riksförenings (LRF) guldmedalj som är den högsta utmärkelse som ”LRF Mjölk” delar ut för att premiera mjölkens kvalitet. Kriteriet är minst 23 års leverans av mjölk av högsta kvalitet.

– Det känns bra att vi hinner att få medaljen innan vår dotter Elin och hennes man Karel tar över, för det blir snart regimskifte. Så det känns som en bra avslutning på en epok, säger Tom.

Dottern Elin Rydström och maken Karel Leesment som har köpt upp marken från kyrkans ägo, tar alltså snart över företaget efter Tom och Elisabeth, även om de fortfarande kommer att hjälpa till med verksamheten.

Att vara mjölkbonde är tufft i dagens läge och familjen Rydström har kämpat under åren och allteftersom, utökat sin verksamhet. De tar bland annat emot elever från Stockholms skolor för att lära dem vad ekologiskt jordbruk innebär och hur mjölk och mjölkprodukter kommer till. Ungefär 6 000 skolbarn besöker gården per år.

Gården är förhållandevis liten med 40 kor, men Elin och Karel kommer att satsa på flera ben att stå på. Det handlar om mjölk och kött, på gården finns inte bara kor utan även får. Inte minst kommer de att satsa på grönsaksodling. En viktig del är också folkbildningen.

– Det är inte bara skolbarn som kommer hit, det är också vuxna från både Sverige och andra delar av världen som kommer och även kurser som hålls i Ekologiska lantbrukarnas regi, berättar Tom.

När han fick guldmedaljen av kungen, var även civilministern Ardalan Shekarabi med.

– Han höll ett anförande där han sa att vi måste öka vår livsmedelsproduktion och självförsörjningsgraden och det är en av mina käpphästar som jag har pratat om länge.

Vad är då det bästa med deras arbete som mjölkbönder?

– Det är att man håller på med lite av varje, det är aldrig ensidigt, säger Elisabeth och Tom håller med.

– Omväxling är det ena och sedan att man håller på med någonting som är meningsfullt. Det är väl egentligen det som gjorde att jag startade upp det här från början. Jag kände att det är det här jag vill syssla med, man gör någonting på riktigt.

Men det är inte bara makarna Rydström som prisats på Lovö prästgård. Även dottern Elin har fått stipendium från Flory Gates stiftelse ”Fred med jorden”. Stiftelsen delar sedan 1984, årligen ut stipendier ”i första hand till kvinnor, som vårdar sig om modernäringen genom att yrkesmässigt driva jordbruk eller handelsträdgård enligt metoder, som bygger på kunskap om och tillit till jordens egen förmåga att förse en odling med nödvändiga växtnäringsämnen, där dess mikrobiologiska liv tillföres vad det behöver för en allsidig utveckling, samt att stödja forskning inom detta område”.

Elin får stipendiet för att utveckla lantbruket och grönsaksodlingen genom ett bidrag som hjälp till inköp av maskinen ”Drängen”.

– Det här är framförallt för att utöka vår grönsaksodling.  Så jag ska köpa en väldigt speciell svensktillverkad maskin som framförallt ska spara min kropp, berättar Elin och förklarar vidare:

– Man ligger på maskinen som underlättar så att man kan arbeta mellan odlingsraderna och plantera, ogräsrensa och skörda utan att behöva ligga på knä eller böja sig. Man sparar både höfter och knän.

Elin och hennes man Karol Leesment fick också Ekerö kommuns miljöstipendium 2009.

– De pengarna har vi sparat till ett speciellt tillfälle så nu ska vi slå ihop dem med det här stipendiet för att utveckla grönsaksodlingen. Vi expanderar lite varje år och det passar väldigt bra med den här rotationen av både kor och grönsaker och ha den här mångfalden. Då trivs vi, säger Elin.

EWA LINNROS