Mälaröarnas första fritidsgård står klar

När Ekerös första fritidsgård stod klar 1970 var den inte bara tänkt för ungdomar. I målgruppen, som skulle spänna från förskolebarn till pensionärer, ingick även kommunpolitiker.

Till sommaren 1970 stod den klar, Ekerö kommuns första fritidsgård: Väsbygården. Vacker med vitt fasadtegel och byggd av SIAB efter ritningar av arkitekt Jörgen Frenzen. Prislappen för allt, inklusive möbler och inventarier landade på strax under miljonen – en hedervärd satsning enligt en artikel i Mälaröarnas nyheter från april 1970.

Kring den stora lekhallen där man bland annat skulle visa film ett par kvällar i veckan kunde man också ha fyra bordstennisbord jämsides. Även åtta grupprum för olika aktiviteter fanns – musikrum, keramikrum eller hobbyrum, biljardrum, fotolaboratorium eller liknande. Där skulle också drivas en kafeteria med plats för 60 personer, i fritidsnämndens egen regi, står att läsa i artikeln.

Agnes Jakobsson, som jobbar som fritidledare idag på det som tidigare hette Väsbygården, men numera kallas Träkvistagården, förklarar att verksamheten fortfarande ser förvånansvärt lik ut.

– Vi har en massa rum, bland annat ett musikrum och en studio, men istället för ett keramikrum har vi ett pysselrum. I den stora salen visar vi fortfarande film ibland, berättar hon.

Idag är det en fritidsgård enkom för ungdomar men när den byggdes var det inte riktigt tanken. Lars Larsson, fritidsnämndens ordförande hoppades, enligt artikeln, på att fritidsgården skulle bli en tillflykt för såväl förskolebarn som pensionärsföreningen med sina 250 medlemmar, men också att även husmödrar skulle finna vägen dit.

Planen var även att föreningar skulle kunna ha möten på gården och att till och med kommunfullmäktige skulle kunna ha sina sammanträden där, under tiden den ordinarie verksamheten pågick runtomkring.

”På så sätt kommer ledamöterna att få närkontakt med livet omkring dem och ungdomar och äldre har möjlighet att se hur det kommunala livet fungerar”, skriver reportern Erik Martinsson.

Agnes skrattar när hon hör om dåtidens storslagna planer och skämtar om hur det skulle vara att jobba med ungdomarna om plötsligt Adam Reuterskiöld och Agda, 80 år, också skulle vara med. Men så tillägger hon att det kanske ändå skulle vara bra med lite umgänge över åldersgränserna och framförallt bra för politikerna att vara lite närmre ungdomarna i deras vardag.

– Men samtidigt tror jag att det är jätteviktigt att det finns en plats för ungdomarna som bara är deras, så det är nog ändå bäst att ha det som vi har det idag, konstaterar hon.

Läs också