Mälaröborna eniga: Trafiksituationen är ohållbar!

Timslånga bilresor både till och hem från jobbet. Det är verkligheten för många mälaröbor sedan breddningen av Ekerövägen och bygget av Förbifart Stockholm inleddes i kommunen.

– Det går inte att leva på Mälaröarna och samtidigt ha ett jobb utanför, säger Monica Wanre Nordkvist, färingsöbo, som tröttnat på situationen.

Att köerna till och från öarna, har ökat drastiskt i samband med vägbygget är bilden som många mälaröbor har. Monica Wanre Nordkvist som bor på Färingsö är en av de som drabbats, med resor på upp till två och en halv timme, när hon ska till och från sitt arbete som operationssjuksköterska på Nya Karolinska sjukhuset.

I somras ledsnade hon och skrev ett öppet brev till Trafikverket och ansvariga på kommunen, som hon publicerade på Facebook. Inlägget fick mängder av likes, kommentarer och delningar.

– Jag tror att jag satte ord på vad många tänkte, situationen är så bedrövlig och folk är så arga, upprörda och förtvivlade, säger hon och menar att alla tycks vara eniga om att det är ohållbart.

Själv flyttade hon ut till Ekerö för fem år sedan för att det är en vacker och härlig plats att bo på, men också för att förutsättningarna är bra med läget nära stan.

– Därför är det väldigt sorgligt att komma till insikt om att det inte går att bo och ha ett liv på Mälaröarna och samtidigt ett jobb utanför.

I sitt inlägg ifrågasätter Monica varför inte mälaröbornas liv räknas. När varje resa till och från arbetet tar flera timmar påverkas vardagen rejält.

”Vi som bor i Ekerö kommun har också ett liv som ska levas, barn som ska hämtas på förskolan, middag som ska handlas och lagas och en familj som vi vill träffa, och vi har även ett sömnbehov som ska hinna tillfredsställas”, skriver hon.

Tomas Flyckt, projektledare på Trafikverket förstår att vägarbetet är tålamodsprövande för alla mälaröbor, och medger att det under våren varit många köer och trångt på vägen, men att det lättats upp bland annat i och med anpassningarna vid cirkulationsplatsen Malmvik.

– Vår upplevelse är att det blir bättre och i det stora hela tycker jag att vi sköter oss. Under hösten kommer det också lätta upp ytterligare. Men vi är här och stökar och bökar och det märks naturligtvis.

Att påskynda arbetet med mer personal eller arbete över hela dygnet går dock inte, enligt Tomas Flyckt.

– Det finns både stränga bullerkrav att förhålla sig till, som inte tillåter oss att låta högt nattetid. Dessutom är det entreprenörerna som själva resurssätter projekten, och det kan vi inte påverka.

Enligt Pepijin Klaassen, trafikplanerare på Ekerö kommun, har Ekerövägen egentligen en bra kapacitet som klarar trafikintensiteten största delen av dagen men att man under de senaste 18 månaderna har sett effekten av nya resvanor.

– Om inte alla åker samtidigt blir trafikläget lugnare. Det skulle underlätta allas vardag om de som kan jobba hemifrån fortsätter med det och att man undviker icke-nödvändiga resor mellan klockan 15 och 18. Fem procent färre bilar är skillnaden mellan att fastna i kön eller rulla vidare. 

I sitt inlägg, som Monica Wanre Nordkvist också skickat som ett traditionellt brev till Trafikverket och ansvariga på kommunen, skriver hon också ett flertal förslag på åtgärder som skulle få just färre bilar på vägarna.

– Ett par lösningar som skulle vara både snabba och effektiva vore att göra Slagstafärjan avgiftsfri och utöka turerna med pendelbåten, säger hon.

Enligt Pepijin Klaassen är det Trafikverkets ansvar att anordna denna typ av kompensationsåtgärder eftersom det är deras byggprojekt. Tomas Flyckt medger också att förslagen varit uppe för diskussion, men att man valt att inte jobba vidare med dessa. Varför har han svårt att svara på, men han lovar att ta med sig frågan igen.

Tills vidare är hans förhoppning att mälaröbornas tålamod ska räcka den tid som kvarstår och att resultatet som väntar när det är klart, ska ge motivation.

– Vi tror att det kommer bli väldigt bra för mälaröborna när vi är klara.

Monica Wanre Nordkvist har köpt en elcykel för att kunna ta sig de nära tre milen till och från jobbet på, men hon känner att det egentligen är mer än vad kroppen klarar, så hur länge det håller vet hon inte.

Om inget drastiskt görs har hon svårt att förstå hur varken hon eller andra mälaröbor ska stå ut de cirka två år som är kvar tills vägbygget beräknas vara klart.

– Då ser jag ingen annan lösning än att antingen flytta eller byta jobb.

HELEN BJURBERG

Läs också