Rapport från andra sidan jorden
Det var i våras som Mälaröarnas nyheter skrev om Ekeröfamiljerna Svedbergs och Cardeberg Nygrens planerade långseglats till Karibien. Ett halvår senare är de nära paradiset på andra sidan jorden och berättar via satellittelefon hur de har det.
De kastade loss efter skolavslutningen och började färden via Kielkanalen till Elbe, ut till Nordsjön. Efter några längre seglingar till norra Frankrike korsade de Biscayabukten, en överfart på drygt tre dygn, innan de äntligen anlände till den spanska värmen. Där upptäckte de under en vecka Spaniens nordöstra udde Galicien.
– Vi dagsseglade till olika vikar där vi låg på svaj, tog jollen in till de små byarna, badade, promenerade, åt tapas och skaldjur, berättar Anna Cardeberg.
Hon lyfter några fler höjdpunkter under resan, som staden Porto i Portugal, med sin vackra arkitektur och färgglada hus, liksom Nazaré, som blivit känd för 30 meter höga surfvågor. En och en halv vecka tillbringade de på Porto Santo, en ö norr om Madeira, som även kallas lilla Karibien,
– Vattnet var turkost och vi kunde se botten och vårt ankare trots att det var sex till åtta meter djupt. Det var otroligt vackert, kändes som att vi låg och guppade i en swimmingpool, säger Anna och förklarar hur dagarna under tiden där bestod av bad och skola på repeat.
Sträckan mot Lissabon gjorde de med andan i halsen, eftersom området under senare år varit drabbat av flera attacker av späckhuggare, så kallade orcas.
– De attackerar rodret på båtarna och det är många som har förlorat sin styrförmåga efter det, berättar Anna och förklarar att deras strategi var att hålla sig nära kusten och spana noga efter svarta fenor.
De nådde Lissabon trötta men välbehållna och utan att ha sett en enda orca.
Däremot har de sett andra spännande djur, som grindvalar, sillvalar och delfiner.
– De fantastiska delfinerna kommer när de hör båtarna och lekar och hoppar omkring oss.
Seglatsen över till Kanarieöarna tog 48 timmar och gick sedan vidare via Teneriffa till Gran Canaria och Las Palmas för förberedelserna inför eskadern över Atlanten.
Resan har varit mer intensiv än de trodde innan att den skulle bli. Att landa i den nya livsstilen och hitta rutiner när varje dag är olik den andra har varit en utmaning. Men också en del strul med båtarna och oron för orcas.
– Det har också varit jobbigare än jag trodde att ständigt vara turist. Har känt mig lite mätt på intryck och längtar fortfarande efter fem månaders ledighet efter att få ligga och läsa en bok, säger Beatrice Svedberg.
Ändå har det positiva övervägt, det är Anna och Beatrice överens om. Att leva i nuet, låta väder och vind styra och klockan spela mindre roll. Lära känna nya miljöer och kulturer och framförallt få vara tillsammans hela familjen, kunna följa barnens utveckling noga och se hur de kommunicerar och leker med barn från andra länder på deras båtar.
Anna och Beatrice berättar om de magiska nattseglingarna.
– Att ensam styra båten genom natten med endast stjärnorna, månen och vågorna som sällskap. Vi fick se marelden, Vintergatan som var så tydlig, och planeterna Venus, Jupiter och Saturnus, säger Anna och Beatrice fyller i:
– När vi sitter tillsammans på båten på nätterna och har nattvakt så säger Noah ofta ”Mamma, det här är livet”.
I stora drag har skolarbetet gått bra, även om Noah tycker att det varit det tråkigaste med resan.
– Linn har saknat klasskompisarna men tycker annars att det är roligt, berättar Anna och förklarar att skolan fått pausa när det gungat och barnen blivit sjösjuka och istället fått tas igen de dagar då de legat i hamn.
Sopsorteringen de bestämt att de skulle ägna sig åt har blivit mindre än de trott, helt enkelt därför att det varit mindre skräp än de förväntat sig.
– I hamnar, små städer och på stränder längs Europas kuster har de haft lättåtkomlig sopsortering, så det har varit enkelt att kasta sopor och återvinna kartong, plast, metall och glas, berättar Beatrice.
De två familjerna har umgåtts och följts åt mycket. De längre seglatserna har de gjort ihop.
– Vi har blivit väldigt nära vänner, både vuxna och barn. Det har känts bra att dela upplevelserna med någon som förstår, allt från relationer ombord, satellittelefoner och skolarbete, berättar Anna och förklarar att de också har lärt känna även andra, både svenska och utländska båtfamiljer, via Oceanseglarklubben, Atlantic Rally for Cruisers, men även spontant i hamnar och ankringsvikar.
Den 21 november lämnade eskadern med cirka 150 båtar Las Palmas, men strul med båten gjorde att Beatrice, Ola och Noah fick ändra kurs och bege sig till Kap Verde för att fixa det som behövdes, innan de kunde fortsätta mot S:t Lucia igen. När de skriver till Mälaröaras nyheter från satellittelefonen är de ute på öppet hav igen och har fem dagar kvar tills de är framme i Karibien.
Planen sedan är att fortsätta segla runt i den karibiska övärlden till i början av maj då hemresan till Sverige, via Azorerna och Storbritannien, påbörjas. Hemlängtan har de inte. Även om de saknar vänner och familj där hemma så njuter de för fullt av livet som barfota seglingsnomader utan klocka.
– Det är något befriande med att följa naturen men samtidigt alltid ha sitt hem med sig, säger Anna och Beatrice håller med.
HELEN BJURBERG
