Roy, Linda och deras getter

Roy, Linda och deras getter

Ett av alla trivsamma tidsfördriv som man kan ägna sig åt när man försöker minimera umgänget med andra i coronatider, kan vara att gå på getpromenad. Roy Hjertén och Linda Lifbom på Adelsö kan berätta mycket om hur välgörande det är.

– Det är som yoga för själen, säger Roy Hjertén med eftertryck, när han sätter på den treåriga geten Pärla den sele som hon brukar ha när de går på promenad.

Själva kopplet hänger han dock runt sin egen hals utan att sätta fast det i Pärla, då hon aldrig går längre bort från honom än ett par meter när de går i skogen. Hennes ettåriga söner Sören och Sigge behöver inte kopplas alls, då de alltid håller sig i närheten av sin mamma.

Över stock och sten, med nästan lodräta skutt över vårbäckarna far de fram genom skogen och över bergknallarna på södra Adelsö. Mumsar i sig några barkbitar här, tar en liten tuva gräs där och däremellan några bruna fjolårslöv.

– Det här är afrikanska dvärggettter som vi köpt från en 4H-gård i Botkyrka. De är vana vid barn ända från början och många blir förvånade över hur tama de är. De känner till exempel igen ljudet på bilarna och kommer och möter oss när vi kommer hem, berättar Linda.

I det område där Roy och Linda bor är det förhållandevis glest mellan husen och de ville utnyttja sina utrymmen till att ha lite djur på gården, utan att för den skulle driva ett lantbruk. Så runt redskapsboden blev det en hönsgård, där sex öländska dvärghöns huserar. Längst ner i trädgården hägnade de in en stor hage, som är lite kuperad, för att ge plats för getterna. Även de fick ett skjul till skydd, men det ratar de oftast och sover hellre ute på marken eller uppe på den klätterställning som finns mitt i hagen.

– De är väldigt lättskötta. På vintern ger vi dem hö och lite havre ibland, men annars äter de vad de kommer över i hagen och på promenader, det kan vara granar, kvistar och buskar. Vi slänger också in sådant som vi rensar bort i trädgården till dem.

På klipporna vid vattnet utmanar getterna sig själva genom att klättra upp och ner på nästintill lodräta klippväggar. De studsar runt och upptäcker olika nivåer, men så snart Roy och Linda går vidare kommer de efter. Det blir inga raska promenader, men närvaron är total då alla deltagare håller noga koll på varandra.

Tillbaka i hagen får Pärla, Sören och Sigge varsin näve havre att mumsa på. Med stor iver rensar de rent i sina mathoar, sedan lägger de sig ner och idisslar allt som de satt i sig under promenaden. Roy och Linda sammanfattar vad som är så roligt med att ha getter.

– Visst kan man mjölka getterna och göra getost, men för oss finns det ingen annan anledning att ha getter än att det är väldigt trevligt, slår Linda fast.

LO BÄCKLINDER

Fakta Afrikanska dvärggetter:

Den afrikanska dvärggeten kommer ursprungligen från norra Afrika. Idag finns den i hela världen men lever fritt i Afrika och Asien.
Storleken kan variera, men ska inte överstiga 45 centimeter. Vikten är mellan 20 och 35 kilo.
De afrikanska dvärggetterna lever i cirka 10 till 15 år.
Huvudfödan är gräs, löv, bark och på vintern hö. Den kan ta tillvara på nästan all näring från maten och är väldigt lättfödd och billig i drift. Knäckebröd, frukt- och grönsaksrester samt bröd, är andra favoriter.

Läs också