Solveigs kokböcker
Från 1737 är den äldsta boken i den kokboksamling som adelsöbon Solveig Magnusson ägnat lång tid och stor möda åt att få ihop. För Mälaröarnas nyheter visar hon upp sin skatt av svensk mathistoria.
Hon föddes i Arvidsjaur och uppfostrades till att sköta ett hushåll ”på riktigt”. Men inte förrän hon flyttade utomlands en period på 60-talet och började intressera sig ordentligt för matlagning, insåg hon att de moderna kokböckerna som skulle vara henne till hjälp bara var bilderböcker med snabblösningar och inte ens hade instruktioner om hur man gjorde buljong.
– Buljong som är grunden för all matlagning och första receptet i alla gamla kokböcker. Det blev många samtal hem till mamma och skyhöga telefonräkningar under den tiden, säger Solveig med ett skratt.
1970, när hon kommit hem till Sverige igen, bytte hon till sig sin första ”ordentliga” kokbok, mot en gammal same-kniv. Boken, en utgåva av Cajsa Warg från 1793, är fortfarande en av hennes favoriter.
Det blev också startskottet på den gedigna samling kok- och hushållsböcker som Solveig, skulle ägna stor möda åt att få ihop. Men det skulle dröja ända till slutet av 90-talet, då de ekonomiska förutsättningarna var de rätta, innan hennes samlande kunde börja på allvar. För den som trodde att gamla kokböcker var något man hittar för en tjuga på loppis får tänka om.
– Jag handlar hos antikvariat och på auktioner. För en originalutgåva av Cajsa Warg från 1755, i fint skick, får du betala tusenlappar, säger Solveig.
Hon berättar med entusiasm i rösten om hur böckerna, som hon tycker är både vackra och intressanta, också erbjuder en resa i den svenska mathistorien. Från de första glassrecepten, som Cajsa Warg presenterade – fast hon samtidigt poängterade att så kall mat sannolikt inte var bra för magen – till potatisens revolutionerande entré i det svenska hushållet.
Idag finns ett trettiotal böcker i Solveigs samling, både svenska äldre hushålls- och kokböcker från 1700-talet fram till 1900 och kristidstryck
för hushåll, som bland annat inkluderar användning av vilda växter. En och annan europeisk titel finns också i bokhyllan, liksom en kokbok för kannibaler och en om hur man förstör mat med hjälp av moderna hushållsmaskiner (”Konsten att med apparater och husgeråd förvandla råvaror och kryddor till ursäkter och beklagande”).
Delar av samlingen har Solveig tidigare ställt ut men också föreläst om, i till exempel Svenska kyrkan, hembygdslaget och olika pensionärsföreningar, men de senaste åren har den mest prytt sin plats hemma. Någon favorit bland böckerna har hon svårt att välja ut.
– Den äldsta från 1737 är intressant, men maläten och inte särskilt vacker medan Mathilda Langlets ”Husmodern i staden och på landet”, är ett riktigt praktband i rött och guld. Min första Cajsa Warg har också en speciell plats hos mig.
HELEN BJURBERG
