Tegelbruket i Tappsund

Tegelbruket i Tappsund

Där Ekerö strand nu sakta växer upp ligger Tegelbruksvägen. Här låg också mycket riktigt ett tegelbruk. 1963 föll dock Tappsunds tegelbruks skorsten med dunder och brak. Över hundra år hade dess siluett gett Tappsund en karakteristisk profil.

I artikeln om saluhallsförslaget i bussgaraget i Ekerö centrum, berättar vi bland annat om att garaget är byggt i tegel från tegelbruket i Tappsund. Den 26 november 1963 föll den 45 meter höga skorstenen vid Tappsunds gamla tegelbruk, sedan en laddning dynamit bringat resen på fall. Ett moln av pulveriserat murbruk böljade fram över den gamla fabrikstomten och drev långsamt ut över Tappströmskanalen, där ända sedan 1890-talet pråm efter pråm forslat Ekerötegel till byggen i Stockholm och på andra håll.

Under 35 år, fram till driftstoppet 1959, var Harry Milberg tegelmästare. När skorstenen rämnade, stod han i backen vid Tappströmsbron och tittade på, inte utan en smula vemod. I MN från 1963 kan man läsa:

”Det är inte bara herr Milbergs arbetsplats under många år som försvinner utan också den äldsta och den första industrin på Ekerö. Tegelbrukets skorsten har synts vida omkring och har givit Tappsundsområdet en karakteristisk profil. Det tar säkerligen några veckor innan mälaröborna vänjer sig vid att skorstenen är borta.”

Idag är det nog få som ens har ett bildminne av denna anläggning och för många kan det rent av vara okänt att det här har legat ett tegelbruk.

Det enda som återstår i vår tid är namnet på vägen: Tegelbruksvägen. Platsen där bruket låg är den ödetomt där skeppet Seaside låg i många år och där nu Ekerö strands bebyggelse ska växa fram.

Verksamheten startade redan på 1890-talet och tegelbruket ägdes av olika personer och företag. Tappsund var ett ångtegelbruk och hade en centralt placerad ringugn. Runt denna, i en fyrkant, låg torkladorna. Tillverkningen uppgick till 1,5 miljoner murtegel 1908. När produktionen var på topp tillverkades 30 000 tegel om dagen vid Tappsundsfabriken. De första årtiondena forslades teglet på båtar mot Stockholm. 1927-28 kom biltransporterna igång på allvar. Ett 40-tal personer arbetade på tegelbruket, de var i huvudsak smålänningar som kom upp till Ekerö på höstarna och for hem till sina familjer på våren. De bodde i baracker invid fabrikerna och jobbade ”hårt och energiskt”. En och annan mälaröbo arbetade också vid tegelugnarna.

Verksamheten las ner 1959, främst på grund av att en lertäkt man använt som råvarukälla, börjat sina.

1963 ägdes anläggningen av skogsmästare Anders Bragée. Han hade anlitat en herr Stig Book från Uppsala för skorstensspräng-ningen. Det krävdes flera dagars förberedelse för att spränga den stora skorstenen. MN skriver 1963:

”Tänt var’e här, ljöd det på präktigt bergsprängarmanér när stubinen klockan 15 på tisdagseftermiddagen var tänd. Herr Book och hans medhjälpare tog skydd bakom ett uthus, så knallade det till och skorstenen tippade över åt sjösidan och började rämna. En bråkdel av en sekund stod skorstenen sedan och vägde och så brakade alltsammans samman i en stor tegelhög. Ett moln av finpulveriserat murbruk låg i flera minuter över platsen.”

Så kanske, om man skrapar med foten i marken, kan tegelrester dyka upp.

Det var nog inte bara tegelmästare Harry Millberg som kände en viss sorgsenhet denna novembereftermiddag 1963. MN från tiden beskriver att tegelbruket var ett ”eldorado för luffare”. Under kalla vinternätter var nämligen de ljumma ugnarna ett kärt tillhåll för luffare, som fram till mitten av 30-talet ofta sökte sig till Mälaröarna. På de stora gårdarna vankades det ofta mat i köken och både Ekerö och Färingsö ansågs bland landsvägens riddersmän som ett ”fett distrikt”. Men det är en annan historia.

Bild: Tegelbruket vid Tappsund, avbildat av S. Söderqvist 1957.

Källor: Kukturarv Stockholm: Ekerö. Kulturarv Stockholm: Tappsunds tegelbruk.

EWA LINNROS

Läs också