Till minne av stenhuggarfamiljerna
Den första september 1984, lagom till hundraårsminnet av stenbrottets tillkomst, stod det klart i Stenhamra centrum – monumentet över de som arbetat där. Men redan två år tidigare hade konstnären Stig Sangert skissat upp det och när Mälaröarnas nyheter skrev en artikel om honom och hans planer för monumentet höll frågan just på att utredas i fullmäktige.
Han ville använda sig av stenar från brottet, står det i artikeln från maj 1982. Konstnären Stig Sangert hade en tydlig vision av monumentet som han skissat upp och visade för Mälaröarnas nyheters reporter Gunilla Thelander. Han skulle komma att behöva hjälp av en stenhuggare för att hugga ut granitblock till det två meter höga monumentet föreställande en man och en kvinna.
– Även om inte kvinnorna arbetade i stenbrottet var ju deras arbete minst lika viktigt som männens, säger Stig Sangert i artikeln.
Stenbrottet i Stenhamra var på sin tid Stockholm största stenhuggeri. Det bildades när Stockholms stad köpte ett berg och ett ofruktbart område på Färingsö av bonden Smyl Gustavsson för 25 000 kronor och startade tillverkning av handhuggen sten som skulle ersätta den knöliga kullerstenen på Stockholms gator. Som mest arbetade 130 stenhuggare på brottet. De bodde med sina familjer i byn intill och startade både skola och en Konsumaffär på platsen, som kom att döpas till Stenhamra.
Själv flyttade Stig Sangert till Stenhamra som vuxen och fascinerades oerhört av stenbrottet. Många av tavlorna han målade var därifrån men också från andra platser på Mälaröarna.
Efter att kommunfullmäktige 1982 beslutat att Stig Sangerts minnesmonument skulle bli av började ett hårt arbete för konstnären. Ungefär ett halvår tog det honom att skapa figurerna och de sattes ihop enligt principen “snögubbe”, går det att läsa i en artikel som Nina Karlsson från Stenhuggarebyns kulturförening delat med sig av till Mälaröarnas nyheter. Blocken fann han, som tänkt, på området; Det som skulle bli mannens rock intill gamla skolan och kvinnans överkropp bland buskarna vid sjön och han sammanfogade dem med ståldubbar och granitlim.
Stigs son Jan Sangert minns att hans pappa var stolt över uppdraget, men också att det var ett utmanande arbete och långt utanför hans komfortzon.
– Han stod utanför vårt hus på Klevbergsvägen och jobbade. Graniten var skör och sprack lätt och då var det bara att frakta bort blocket och hämta ett nytt, berättar han.
Eftersom han inte var van att jobba med sten så blev hans händer ganska illa åtgångna och han oroade sig för att han skulle få skador som skulle göra det svårt för honom att måla, men så blev det aldrig utan han fortsatte jobba som bildkonstnär när monumentet var klart.
Till hundraårsjubileet stod det färdigt, det grovhuggna paret i granit som fick namnet “Stenarbetare med hustru”. Under högtidliga former och inför mängder av kommuninvånare avtäcktes det av Anna-Greta Leijon, dåvarande arbetsmarknadsminister och Stig Sangerts fick blommor av kommunen som överlämnades av Anna Wester och Ola Eriksson, i årskurs 3 på Stenhamraskolan.
2017 gick konstnären Stig Sangert bort men monumentet står kvar i Stenhamra centrum, om än skylten som beskriver verket och honom som konstnär är borta.
HELEN BJURBERG
