Tillgången till hallar ett problem för föreningarna

Bristen på idrottshallar i kommunen skapar problem för föreningarna. Två fullstora hallar beräknas vara klara om ett par år men för att tillgodose behovet behövs ytterligare tre fullstora hallar. 

I en undersökning, där Härryda-posten jämfört tillgången på idrottshallar i Sveriges kommuner, hamnar Ekerö bland de lägsta i Sverige. Tillgången till idrottshallar på Mälaröarna beräknas till 0,7 hallar per 10 000 invånare. Invånarna i Filipstad, som toppar listan, har tillgång till 6,7 hallar enligt undersökningen. Snittet i Stockholms län var 1,8 hallar år 2019.

– Det låga antalet idrottshallar är känt. Det är också därför som kultur- och fritidsnämnden i juni 2022 antog ett inriktningsbeslutbeslut om att höja kommunens servicenivå på idrottshallar från 0,7 till 2 hallar. Vi ligger bland de lägsta nu men målet är att erbjuda ett hallutbud som motsvarar behov och efterfrågan från föreningslivet, säger Annika Magnusson, utvecklingsledare kultur-   och fritidsstaben.

Med de två fullstora idrottshallar på Bryggavägen och Sandudden, som förväntas vara klara om ett par år, ökar tillgången till 1,3 hallar. Men alltfler idrotter efterfrågar mer avancerade anläggningar och fler idrottsgrenar utövas inom-

hus. Dessutom förväntas befolkningsantalet på Mälaröarna öka. Därför skulle det, enligt idrottsföreningarna i kommunen, behöva finnas 2 hallar per 10 000 invånare.

– För att nå det målet behövs ytterligare tre fullstora idrottshallar. Det finns ett beslut om att vi ska nå det men hur fort vi kan göra det styrs av bland annat av kommunens ekonomi. Markfrågor och detaljplaner är andra viktiga frågor som avgör takten.

Kommunen har i uppdrag att skapa bra förutsättningar för idrottsföreningar och för att människor ska kunna vara fysiskt aktiva. I dagsläget prioriteras barn- och ungdomsidrott. Förutsättningarna för vuxna, som vill idrotta i idrottshallar på attraktiva tider, är sämre. 

– Men man får inte glömma att kommunen skapar förutsättningar för fysisk aktivitet också i vardagen genom cykelvägar, elljusspår, naturområden, vandringsleder och utegym. Det är också en viktig aspekt när man tänker folkhälsa. Under året kommer kultur- och fritidsförvaltningen att se över behovet av den typen av anläggningar, säger Annika Magnusson.  

Den nuvarande hallbristen får konsekvenser för idrottsföreningarna. Skå IK handbollssektion har bland annat svårt att få bra halltider. Tilldelade träningstider för tidigt på vardagar gör det besvärligt för tränarna att hinna dit. 

– För en ideell ledare som jobbar heltid i stan är det svårt att hålla en träning som börjar klockan 16. Även om vi inte har personer i kö med anledning av hallbristen så behöver vi hitta lösningar för bättre träningstider, tycker Johannes Evers, ordförande Skå IK handboll.

För att spela handboll krävs dessutom en fullstor idrottshall. Därför begränsas träningarna till Bollhallen eller Mälaröhallen.  

– Från att barnen fyller nio år så funkar inga andra hallar. Ungdomar över femton år spelar dessutom med klister och kan då bara vara i Bollhallen. Men Bollhallen har renoverats under lång tid och hallen har varit svårtillgänglig. Vi har behövt ställa in matcher för att det regnat in. Det har även varit problem med för få omklädningsrum. 

Bristen på idrottshallar kan också skapa dålig stämning mellan föreningarna som konkurrerar om tiderna. Nybildade föreningar blir ytterligare en konkurrent om träningstillfällen snarare än ett positivt tillskott. 

– Man slåss om tider och det skapa situationer som är direkt dåliga för idrottarna. 

Att tillgången på hallar ökar är viktigt. Men det verkar ta väldigt lång tid, tycker Johannes Evers. 

– Hallarna borde byggas i hög takt men tiden rullar på. Att hallarna är fina, såsom Mälarhallen, är inte viktigt. Det är tillgången på tider som spelar roll. 

Bristen på träningstider påverkar också Ekerö IK innebandysektion. Föreningen har tappat halltider de senaste åren och det har gjort att träningsgrupper behövt slås ihop.  

– Det är inte optimalt. Grupper som spelar på olika nivåer bör också ha olika träningar, säger Johanna Eriksson, sportchef Ekerö IK innebandy. 

Bristen gör också att föreningen inte kan utöka verksamheten. De senaste årens planer på att starta ”innebandy+” för de äldsta medborgarna har inte varit möjligt. Det har heller inte gått att slussa in äldre ungdomar som aldrig tidigare tränat innebandy.

– Eftersom vi inte har fler halltider så går det inte. Barn och ungdomar kan inte träna 22.00 till 23.00 kvällen. 

När kommunen bygger nya hallar hoppas Johanna Eriksson att inte bara skolornas, utan också föreningslivets behov beaktas. Hallarna behöver vara fullstora så att det kan pågå mycket verksamhet samtidigt. Eftersom vissa idrotter är beroende av specifika hallar, på grund av storlek eller behovet av speciell utrustning, behöver man hitta synergier mellan olika idrotter och se vilka som passar var. 

– Man behöver titta på syftet med hallarna och aktiviteterna som ska bedrivas i dem. Föreningarna bedriver ju en stor del av verksamheten på kvällstid. Det tar till exempel lång tid för brottarna att släpa fram mattor och frakta dem mellan olika hallar. Kanske de behöver en hall där mattorna kan stå hela tiden. Det är också bra om hallarna är mer tillgängliga för spontan-idrott.

Eftersom föreningarnas verksamhet bygger ideella krafter är det viktigt att underlätta för dem.

– Vi ska värna om våra ideella ledare, inte slita ut dem, poängterar Johanna Eriksson. 

ANGELICA BERG

Läs också