”Vi vill så gärna veta vilka de är”

En barnsko, några namn och bilder på personer som levde kring sekelskiftet – trots att Stenhuggarbyn i Stenhamra är historietyngd, är ledtrådarna till svunna tiders invånare få. Nina Karlsson och Helena Sallnäs gör dock allt de kan för att bevara och dokumentera det som går.

I den före detta skolsalen i Stenhuggarbyns gamla skola berättar Nina Karlsson och Helena Sallnäs om den rika historia som engagerat dem på många sätt.

– Tänk, i den här salen satt det 60 barn på rad. Lärarinnan bodde i rummen här intill och dit fick aldrig barnen gå. De fick inte ens gå i trädgården på den sidan av huset, berättar Helena.

När hon köpte skolan för tre år sedan fanns dock inte ett spår kvar av allt det som skett tidigare i huset. Inte en enda skolbänk, plansch eller skrivbok fanns bevarade, varken i källaren eller på vinden. Ett år senare hittade hon dock en gammal barnsko i rabatten och ytterligare en tid senare dök även en vuxensko upp.

Nu försöker hon och Nina på alla möjliga sätt att ta reda på och dokumentera mer om familjerna som bodde i byn när stenbrottet var igång.

– Vi har försökt utgå från några familjer som vi vet bodde här. Vi har till exempel familjen Dahlgren, Matilda och Petter. Han startade konsumtionsföreningen och hon var enormt driftig och duglig. Hon sålde bär, hade en symaskin som hon lagade kläder med och hon gjorde strumpor som hon sålde, säger Nina.

Tillsammans med andra bybor har de haft en studiecirkel tidigare i år, där de bland annat tittat på film och föremål samt lyssnat på inspelningar av intervjuer med tidigare boende i byn. Ett arbete som nu leder vidare till att försöka dokumentera så mycket som möjligt av det som är känt.

Att det är viktigt att bevara historien har de fått många bekräftelser på. Stockholms länsmuseum har med Stenhuggarbyn på sin lista över platser i länet som är värda att bevara och länsstyrelsen har pekat ut byn som värdefull att bevara, då den säger mycket om svensk industrihistoria.

Genom ett bidrag har de boende kunnat göra upp en vårdplan med hjälp av länsantikvarien och den ligger till grund för hur bostadsrättsföreningen nu arbetar med att restaurera gemensamma byggnader på området.

Nina visar fram de två bilderna som en av de boende i byn räddade ur en container när den gamla Konsumbutiken rensades ut på 80-talet.

– Vi skulle så gärna vilja veta vilka de här två är. Var de kanske handlare som drev butiken någon gång runt sekelskiftet, frågar hon sig.

Hon undrar också om det finns mer som är tillvarataget ur den stora containern och som kan ge historiska ledtrådar. Kanske finns det också andra sparade föremål, fotografier eller dokumentation bland boende på Mälaröarna, som skulle kunna vara värdefulla i pusslandet.

Drömmen är ett litet bymuseum där man kan få ta del av den svunna historien och få en känsla för hur livet tedde sig när stenbrottet var i full gång och beboddes av hårt arbetande stenhuggare och deras familjer.

Fakta Stenhuggarbyn:

Stenhamra har varit länets genom tiderna största stenhuggeri och har än i dag en ovanligt komplett bevarad industrimiljö från slutet av 1800-talet.
Stenbrottet togs upp 1884 av Stockholms stad för tillverkning främst av gatsten och var huvudstadens största leverantör av huggen sten fram till 1919.
Verksamheten lades ner 1937.