Runstenarna ses över

Den ena vid Svartsjö slott och den andra vid Adelsö kyrka. Länsstyrelsen betalar notan.

Det finns ett 50-tal runristningar registrerade i kommunen.

Exakt hur de flesta av dem “mår” varierar, men för ett par av dem är läget lite mer akut. Det gäller inte minst den som står ganska nära Svartsjö slott på Färingsö.

– Vi har fått in rapporter under åren om att den runstenen har fått påväxt av lavar och alger och att färgen syns dåligt. Också att stenen lutar, berättar Ola Winter, handläggare av fornminnen på länsstyrelsen och fortsätter:

– Därför lät vi en stenkonservator göra en konditionsbedömning tidigare och behovet av vård har bekräftats. Och i år använde vi medel för att se till att åtgärda problemen. Vi har anlitat ett företag som är en väldigt erfaren aktör när det gäller stenkonservering och vård att genomföra åtgärderna.

I samma uppdrag ingår även runstenen som står vid Adelsö kyrka.

– Jag vet inte i vilken ordning han tar stenarna, men vad jag förstår kommer båda att åtgärdas i höst, fortsätter Ola Winter.

Han berättar hur lavar och alger har kunnat bildas på runstenen som står nära Svartsjö slott:

– Lavar, alger och mossa växer lättare på en sten om den har sprickor som fukt kan samlas i. Det sker naturligt under årens lopp men ju mer sliten en sten eller en häll är desto snabbare går det. Det har också betydelse hur en runsten står, om den till exempel står i ett buskage eller under ett träd så blir det lättare påväxt. Även om vatten rinner över till exempel en runhäll ökar slitaget.

– Ett problem med mossa och lavar är att de samlar fukt i de här små sprickorna på stenen. Den riskerar att bli större när det blir minusgrader och vätskan fryser och därmed expanderar.

Men Ola Winter menar att skadegörelse inte är orsaken till mossa och lavar.

– Skadegörelse kan så klart orsaka andra skador, men det är knappast skadegörelse som påverkar tillväxten av just mossa och lavar.
Han ger sin teori om varför runstenen nära Svartsjö slott ses som litet ovanlig.

– Runstenen är en stor runsten med tydliga ristningar. Det ovanliga, men inte unika, är djurristningen i mitten som ser ut att vara två vargar eller något liknande djur. Runorna kan översättas till ungefär ”Adils och Ösl och Olov de lät resa denna sten efter Vigisl, sin fader, Ärnfrids make.” Uppgifterna är enligt Samnordisk runtextdatabas.

– Det är relativt vanlig formel för texter på runstenar där barn eller fruar, eller ibland båda har rest stenen efter sin far, make eller bror. Troligen är det nog någon form av arvsdokument där man meddelar att man tar över gården eller marken efter den döde. Runstenens ursprungliga plats är okänd men man kan nog räkna med att den hör hemma på Färingsö, berättar Ola Winter vidare.

Arbetet med runstenarna måste ske försiktigt.

– Vi flyttar inte på runstenar om vi absolut inte måste. Det är ett stort och lite vanskligt företag att flytta på stenar av den här storleken och det finns alltid en risk att den tar skada vid flytten. Däremot så kommer runstenen att rengöras och konserveras inom en snar framtid. Kostnaden för det är uppskattad till cirka 45 000 kronor och kommer genomföras av en erfaren stenkonservator.
Ola Winter berättar också varför länsstyrelsen har fått pengar för att vårda runstenarna.

– Riksantikvarieämbetet delar ut bidragsmedel för vård av kulturmiljöer till länsstyrelserna och en del av den potten används i Stockholms län till runstensvård.

– Eftersom det finns mest runstenar och inskrifter i Uppland och Sörmland så är det länen här som lägger mest pengar på det, men runstenar vårdas såklart över hela Sverige.

Länsstyrelsen har inte fått pengar just för Mälaröarna utan en summa om året för runstensvård i länet.

– Vi försöker prioritera akuta vårdbehov först och sedan se vad vi kan göra med resten av pengarna. För just Mälaröarna i år är det de här två stenarna som ska vårdas, avslutar Ola Winter.