Efter 50 år på Coop går nu Jocke i pension

När Joakim Nordqvist ville dryga ut kassan under skoltiden var valet enkelt. Han sökte extrajobb på sin mammas arbetsplats, Coop i Stenhamra. Han kände chefen och affären låg nära hemmet. Det var 1976 och Jocke gick på gymnasiet.

– Det var nära och bekvämt, minns han.

Extrajobbet blev till en fast anställning efter studenten. Han började med enklare jobb, plockade varor, avancerade till mjölkylen, grönsaksdisken, vidare till kött- och charkavdelningen och blev slutligen butikschef. Han trivdes och åren rullade på – i 50 år!

– Det är det enda jobb jag har haft och det har varit roligt hela tiden! Det har varit omväxlande och jag har träffat så många trevliga kunder och kollegor.
Som ung funderade han ett tag på att söka till polishögskolan men trivdes för bra för att lämna butiken. Vid två tillfällen har han sökt andra jobb och kallats till intervjuer.

– Men jag valde att stanna på Coop. Under en period på 14 år jobbade jag på Coop i Kungsberga. Där var vi färre anställda så alla gjorde flera sysslor i butiken.

Han minns förändringar i branschen, hur affären gick från att vara en diversebutik till att ha fullt fokus på livsmedel, hur sortimentet ändrats och utökats – inte minst utbudet av mejerivaror, hur tekniken utvecklats, system automatiserats och prissättning gjorts om.

– Det gäller att följa med i förändringarna.

Även för många andra ungdomar har Coop varit den första kontakten med arbetslivet. Jocke har nog mött över 500 ungdomar som haft butiken som sitt första extrajobb.

– Det är jätteroligt att se hur många av dem vuxit enormt genom jobbet. Mitt bästa tips till den som är ny i branschen är att vara professionell, följa schemat och göra det jobb man är anställd för att göra utan egna utsvävningar.

Efter alla år på samma arbetsplats känner han – eller åtminstone känns han igen av – de flesta kunderna. Kontakten med kunderna och att de uppskattar butiken har varit något av det roligaste med jobbet.

– Kunderna är väldigt måna om oss och vi är måna om dem. Butiken är också något av en samlingsplats. Det finns en speciell Färingsöanda och kunder kan stanna länge i butiken och prata med varandra. Det är som en lokal tradition som är väldigt trevlig.

Erik Zachrisson var butikschef 1976. Han minns fortfarande när Jocke sökte anställning.

– När jag frågade varför han borde få jobb så svarade han ”För att min mamma jobbar här”. Det var självklart att han skulle få jobb, minns han.
Jocke har gjort ett stort avtryck i butiken, tycker Erik. Kunder har uppskattat att träffa och prata med Jocke.

– Det har varit en trygg och trevlig kontakt för många. Det är speciellt att vara en publik chef på en ort där man bor. På gott och ont blir man en kändis. Man behöver vara en stark personlighet och tycka om folk för att klara av det.

Även Carl Andersson, som tog över som VD 2019, kände till Jocke när han började.

– Jag hade koll på honom sedan tidigare och visste att det fanns en stabil grund i butiken. Det är också en trygghet för de andra anställda. Jocke har betytt väldigt mycket för butiken och har verkligen satt sin prägel på den.

Det blir ett stort glapp och mycket kompetens som försvinner när Jocke går i pension i slutet av februari.

– Det är mer än ett skifte. Det är en epok som avslutas. Han kommer att vara väldigt saknad av mig, personalen och inte minst kunderna, säger Carl Andersson.

Efter ett halvt sekel i butiken väntar nu nya tider för Jocke. Nu kommer dagarna att fyllas med träning, golf, barn, barnbarn och vänner.

– Det finns hur mycket som helst att göra. Men jag kommer att sakna att stiga upp på morgonen, gå till jobbet och träffa alla kunder och kollegor.