Ny utställning ger 1700-talet liv

Bakom arbetet står Stina Odlinder Haubo, konst- och kulturhistoriker med bakgrund som intendent vid de kungliga slotten och Nationalmuseum. Hon har under de senaste åren arbetat frilans med bland annat arkivforskning och reseledning, men på Svartsjö slott ansvarar hon för möbleringen, utställningarna och visningarna. Hon arrangerar även föreläsningar och konserter.

Utställningen heter ”Det dukade bordet” och kretsar kring måltidskulturen under 1700-talet. Besökaren möts av dukade bord och montrar med porslin, importerat från Kina och Japan. Men tanken är större än själva föremålen.

– Det finns så mycket man kan berätta om runt måltider och mat. Vad man åt och varifrån råvarorna kom, hur man åt, om uppförande och etikett, säger Stina Odlinder Haubo.

När man kliver in i ett av rummen möter man ett symmetriskt dukat matbord. I närheten finns ett spelbord där männen samlades efter middagen och ett tebord där kvinnorna drack te eller kaffe efter maten. Flera montrar visar porslin, bland annat föremål som följde med skeppet Götheborg till havsbotten 1745 och bärgades mer än tvåhundra år senare.

När Svartsjö slott tömdes 1820 försvann inredningen. Slottet blev sedan tvångsarbetsanstalt i slutet av 1800-talet, alla rum inreddes därför med celler och sedan tömdes det återigen. Därför har alla rum sedan dess saknat möbler. Att återskapa miljöerna är ett omfattande arbete.

– Tyvärr är det svårt att med säkerhet identifiera möbler som stod på det kungliga Svartsjö. De såldes på auktion och var inte märkta och numrerade som på många andra slott.

I två sängkammare har man ändå knutit inredningen till personer som bott där – kung Fredrik I och drottning Lovisa Ulrika, som avled på Svartsjö 1782. I andra rum har Stina arbetat friare med olika teman.

Vissa möbler är märkta och kan kopplas till Lovisa Ulrika och Adolf Fredrik, medan andra valts för sin stil eller hantverksskicklighet. Några ska helt enkelt bidra till tidskänslan.

En kunglig barnkammare har också återskapats med tidstypiska barnsängar och en gunghäst. För att skapa trovärdiga miljöer har man främst använt föremål från rätt epok.

– Framför allt handlar det om att det huvudsakligen är möbler och föremål från 1700-talet. De ger en genuin känsla och upplevelse, inte bara i museirummen utan också i kaffehusets salar där möblerna är till för att användas, säger Stina Odlinder Haubo.

På sikt hoppas hon kunna återskapa vissa rum ännu mer detaljerat, bland annat Lovisa Ulrikas sängkammare.

– Kunskapen finns, men det kräver mer resurser och tid. Vi har ju inte hållit på så länge.

Stinas intresse för historia började tidigt.

– Redan som liten gillade jag gamla kungar och slott.

Med åren har perspektivet blivit bredare. Hon fascineras av hur Sverige återhämtade sig efter Karl XII:s krig, hur ekonomin tog fart genom järnbruken och hur nya estetiska ideal växte fram, bland annat genom arbetena på Stockholms slott.

– Man talar om ”det sköna 1700-talet”, och faktum är att 1700-talets design tilltalar många än i dag.

Hon lyfter också upplysningstidens idéer.

– Det är en tid med innovationer och forskning, där man ersätter vidskepelse med fakta och envälde med demokrati.

Drivkraften i arbetet beskriver hon som nyfikenhet och viljan att dela kunskap.

– Med historisk kunskap får man perspektiv på det mesta, samtidigt som man aldrig blir fullärd. Det är lusten och glädjen att förmedla kunskap till andra.
Förhoppningen är att besökare både ska uppskatta miljöerna och lära sig något nytt.

– Dels hoppas jag att besökarna tilltalas estetiskt av de små miljöer jag byggt upp, dels hoppas jag att de får med sig lite ny kunskap om föremålen och om hur och vad vi åt då. Gärna någon aha-upplevelse som ger nya perspektiv.

Med utställningen öppnas alltså inte bara slottets rum, utan också en inblick i vardagsliv, vanor och ideal från 1700-talet.